I ett klipp på Tiktok filmade amerikanska Cecilee Max-Brown sig själv när hon hoppade hopprep och filosoferade om vad som gett henne ångest det senaste året:
”Från en skolskjutning, till att inte ha någon aning om hur livet ska se ut efter college”.
Med ett busigt leende i kameran uppmanade influencern sedan följarna att hantera sin ångest med pormaskborttagare från skönhetsmärket Bioré:
”Vi vill att du ska få ut allt!”, sa hon och klistrade på den vita remsan på näsan:
”Inte bara vad som är i dina porer, utan viktigast av allt... Dina tankar!”
Den osmakliga jämförelsen orsakade förstås akut kritikstorm: Att koppla ihop pormaskplåster med erfarenheten från en skolskjutning var nästan löjeväckande cyniskt.
”Jag vet inte varför varken min terapeut eller läkare tipsade mig om Bioré. Porremsorna kunde ha hjälpt till att läka skottsåret på min mage, eller min ångest efter att ha blivit skjuten, eller min rädsla för höga ljud, eller stoppa mina mardrömmar, eller hjälp mig att må bra i skolan. Avskeda dem och köp porremsor i bulk!” twittrade antivapen-aktivisten Mia Tretta.
Hon överlevde själv skjutningen på Saugus high school 2019.
Ja, tänk att lösningen på vapenvåldet fanns där hela tiden. För bara 64 kronor paketet!
Tyvärr är det vårt eget fel att det blivit såhär.
Jag märker det själv under mitt ”utforska”-flöde på Instagram. Appen har sedan länge läst av vilka sorts klipp jag fastnar på i scrollandet:
Solskenshistorier om förlamade hundar som får rullstol och ett nytt liv. Barn med multihandikapp som tjoar av lycka när de testkör sina första hörselimplantat.
Det är ett under att inget företag försökt sälja på mig antirynkkräm med hjälp av en gullig nervskadad katt. Gudarna ska veta att jag hade köpt den.
Annonsörerna i sociala medier vet såklart att tälja guld på vår uppmärksamhet. Och ett av de enklaste sätten att få den på är genom innehåll som får våra känslosträngar att vibrera.
Det gäller både när Alex och Sigge gör poddreklam invirad i tårdrypande livsanekdoter och när influencers använder bilder på sina gulliga barn för att boosta samarbetsintäkterna.
Cecilee Max-Brown är alltså inte på något sätt först med att göra gränslös trauma-reklam.
2017 blev den vita fotomodellen Kendall Jenner ordentligt avhyvlad efter att hon trivialiserat polisbrutalitet i en reklam för Pepsi. I filmen löste hon ett Black lives matter-upplopp genom att bjuda poliser på läsk.
2020 fick Lilla hjärtats fostermamma Melinda Jacobs kritik när hon använde sin döda fosterdotters namn för att sälja halsband på Guldfynd.
Våren 2022 nämnde influencern Sanne Josefson krigsutbrottet i Ukraina i ett reklaminlägg:
”Några goda nyheter på denna tragiska dag. Våra bästsäljande läderleggings kommer i en ny färg under våren.”
Det senaste exemplet är poddprofilen Ann Söderlund och skådespelaren Malin Berghagen som i våras lät sina döda släktingar och närstående bli ansiktet utåt i reklam för en begravningsbyrå.
Ett samarbete med döden. Bokstavligt talat.
”Så... vilket företag vill ni att ERA släktingar gör betalt samarbete med när ni just har dött?” kommenterade en person syrligt på Twitter.
Kanske har trauma-reklamen urartat till en sådan grad att vi borde sluta förbluffas. Istället för att kritisera smaklösheten i skolskjutnings-self care borde vi förmodligen vara tacksamma över att sellout-samhället inte spårat ännu mer.
Ännu har inget barnbarn till förintelseöverlevare gjort reklam för doftljus, ”För lukten av frihet”. Ännu har ingen sålt duschkräm för tsunamioffer. Ännu har ingen krängt deodoranter under parollen ”rolla bort barnfattigdomen”.
När man börjar tänka efter är möjligheterna faktiskt oändliga. Frågan är tyvärr inte om allt ovan kommer att ske. Utan när.