Finns det någon gräns för mänsklig girighet?

Hur uppstår den, och vad driver den till att överträffa sig själv ideligen?

Det är ju helt uppenbart att utöver en gräns på några hundratals miljoner går det inte att konsumera hur mycket som helst för egen räkning. Inte ens om mångmiljardärer äger lyxbostäder på alla kontinenter hinner de bo i alla, inte ens om de frostar sina 50 Cadillacs med diamanter hinner de köra dem alla, inte ens om man avlar 150 barn och ger dem ett slott var lyckas man göra mer än ett mindre hål i handkassan.

Hur tänker de miljardärer, de 10 procent av mänskligheten som äger 87 procent av jordens tillgångar, när de vaknar på morgonen? ”Idag ska jag köpa mej ett land, Grekland tycks vara till salu?”

De stora mecenaterna kan naturligtvis hitta på en hel del. Bill kan säga till Melinda: ”Vad tror du om att köpa en dator var till alla afrikanska barn? Eller ska vi utrota ebola en gång för alla?” Råd har de, och gemensamma projekt lär stärka äktenskapet.

Men vad säger de amerikanska bröderna Koch, som äger 85 miljarder dollar, till varann? Ska vi shoppa oss ett politiskt parti idag, lägga ett par miljarder på att republikanerna röstar nej till billig sjukvård och mat till fattiga, pilutta dej Obama?

Hur tänker alla dessa kleptokrater till vd-ar och bankdirektörer i Sverige som höjer sina bonuslöner år efter år till svindlande summor? Hurra, nu är jag värd hundra gånger så mycket som de som jobbar åt mej, pilutta dem?

Varför tänker aldrig furstarna av riskkapitalet att äsch, vi låter gamlingarna i våra privata vårdhem få lite extra personal och en konjak till kaffet, det är ju i alla fall de som släpat ihop skattepengarna vi lurat av staten? Och JB-koncernens elever kan ju få gå kvar till examen i alla fall, innan vi dumpar dem på samhället som vi just blåst?

Kanske en och annan nyliberal verkligen trott att han arbetat i Adam Smiths anda för samhällets bästa, med avreglerade marknader, privatiseringar, slaktad välfärd och skattesänkningar, trott på det så kallade hästskitsteoremet ”ge hästarna mycket att äta så får sparvarna mycket att picka i”. Men de flesta har naturligtvis sett till den egna välfärden och begriper att både Smith och John Stuart Mill skulle spunnit i sina gravar om de sett hur deras teorier nyttjades.

Så varför all denna svindlande, rent av idiotiska girighet? Särskilt när forskning allt tydligare visar på att de jämlika samhällena är bäst – även för de rika?

Alla teorier tycks koka ner till förklaringen som döpts till ”The Asshole Effect”av den amerikanske psykologen Paul Piff. Den går i stort ut på att ju rikare en människa blir, ju snålare, självgodare och mer benägen att bedra och utnyttja andra blir hen. Det är alltså inte rika människors inneboende ondska det handlar om utan en effekt av ökat välstånd. Ju rikare du blir, ju mindre delar du med dig och ju mer anser du dig själv värd i förhållande till de längre ner på klasstegen. Folk i dyrbara bilar stannar inte för fotgängare och majoriteten av republikanerna tycker att de fattiga har det för bra. Tiggare fick mera i muggarna i Rinkeby än på Östermalm, och vd Anders Hultin kör friskolekoncernen JB i botten och köper sen en flaska vin för 800 kronor ”because I’m worth it”. Exempel på sjuk girighet kan mångfaldigas.

Och den står oss dyrt: Göran Therborn har påpekat att plundringen av det sönderfallande Sovjet ökade dödstalen i Ryssland med nästan lika mycket som Stalins utrensningar, och de ökade klyftorna under Bush och Clinton dödade lika många som Aids-epidemin i Afrika.

Frågan är: Vad gör vi åt det? Kapitalet sitter ju på i stort sett alla världens medier och lobbygrupper, har alla megafonerna och ingen lust att släppa fram kritik.

Låt oss börja i liten skala. Låt bloggare, komiker, författare, konstnärer och teatergrupper börja arbeta på att förändra attityder! Det måste bli töntigt att vara Skitstövel, självgod och superrik! Häng ut och parodiera champagnevaskare och Lexus-fetischister! Ja, det görs, men skruva upp takten! Hitta på fantastiska flashmob-övningar med symboliska Stövlar med avföring, slå till överallt, lagligt och utan våld, tills man skrattar läppen av sej åt den som flyger eget jet eller visar sej med en handväska för 40 000.

Effektivt? Tja. Hitta på nåt bättre ni, då!