Jag går i olika matvarubutiker och det blir så tydligt. Klasskillnaderna. De olika affärernas uppbyggnad skapar vitt skilda socioekonomiska landskap. Men det är inte bara när vi handlar i lågprisbutiker eller hos en exklusiv handlare som klasskillnaderna märks. Det äter sig också in i sättet vi handlar på, hur vi rör oss i butikerna, vilken tid på dygnet vi handlar, om vi har inköpslista eller ej och om vi träffar våra vänner i butiken.
Strax efter sex är Ica Nära på Öster full av människor som ska göra snabba efterjobbet-inköp. Jag följer en kvinna i femtioårsåldern. Med den röda kundkorgen dinglande från armen tar hon sig hastigt fram genom butiken. Hon slänger i ett par ekologiska avocados i korgen, vidare till mejeridisken där hon hivar ner ekologisk yoghurt, köper ett färskt surdegsbröd. Kvällsmat? Hon gör det snabbt och utan att tänka. Inte en chans att hon kollar på kilopris eller jämför varor. Men i charkdisken stannar hon, tittar på märkningen om det är svenskt kött. Tar korgen till kassan, och lämnar butiken.
Samma tid, annan butik. På Willys vid Marieberg har folk inte kundkorgar utan vagnar. En kvinna i fyrtioårsåldern skjuter en proppfull sådan framför sig. Den väller över av varor. Flera varor av samma sort, erbjudandena, extrapriserna. Kvinnan har stannat och lutar sig mot vagnen medan hon med en penna kryssar av vad som måste vara punkter på en inköpslista. Efter henne manövrar en elva-årig flicka ytterligare en vagn. Mamman ger direktiv, gå till toapappret och ta en bal, du vet vilken sort och det syns i flickans ansikte hon vet, ja den billigaste. Kön till kassan ringlar lång, lika långa kvitton rullas ner i plånböckerna för att kontrolleras när man kommer hem.
Hummersäsong i saluhallen, Örebro centrum. Djuren kikar upp från glasdiskarna. Festlig lördagsstämning, folk sorlar, barn pekar på djuren och en liten flicka vinkar hej herr hummer. De flesta tittar mest på varorna, ostbitarna, delikatesserna, hängmörat kött. De som handlar är lite äldre, får en liten fin påse med svenska räkor och lägger den i klirrande vitvinskassen.
Stor hall, mat uppställd på pallar och det är rätt tomt och tyst på Netto i Markbacken. I kön också. Speciellt tyst blir det när kvinnan längst fram i kassakön inte verkar ha tillräckligt med pengar. Hon har tre barn med sig, två i vagn, den tredje drar i hennes kjolar medan hon räknar. Kassörskan har en trött men mild min medan kvinnan bestämmer vilka varor hon måste lämna tillbaka. Vi övriga i kön tittar ner, för att vi inte vill genera henne? Men ingen erbjuder sig att hjälpa till. Kvinnan lämnar tillbaka bananer och tandkräm utan att säga ett ord, kassörskan säger inte heller något.
Så här smärtsamt tydligt är det om man går runt i butikerna i Örebro. De som har råd snackar om att handla medvetet. Glömmer bort att snabbhandlingar och ekologiska bananer är ett privilegium. Att det finns människor som inte har råd med oekologiska bananer och tandkräm. I en tid då konsumtionen ska symbolisera jaget är det viktigt att se att det är politik som formar hur vi konsumerar. Att våra olika ekonomiska förutsättningar skiljer oss åt och ökar avståndet mellan oss. Flyttar in i hur vi handlar. Att ta en tur genom Örebros matvarubutiker är att ta en tur genom klasskillnadernas Sverige. Testa!
