Maj månad kom och gick som ett pistolskott – in i hjärtat och ut genom ryggen. Det är en månad som är omöjlig att njuta av eftersom den alltid inleds med ett trauma.
Och nej, jag tänker inte på första maj era självdistanserade vänstertidningsläsare med humor! Haha! Jag tänker såklart på dagen efter, den andra maj. Den dag varje år då Skatteverket tillåts bryta mot lagen mitt framför ögonen på oss.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Jag döljer inte mycket av mitt förflutna, men mycket av det är väldigt mörkt. Ett exempel är att jag under fyra och ett halvt år deprimerade mig igenom juristprogrammet.
Det var en fruktansvärd tid som enbart underlättades av att min mor samtidigt hade cancer och att jag hellre fokuserade på vad som helst än hennes eventuella död.
Jag hade även ett arv med mig som varje barn till en invandrare lever med; jag måste utöva det som står högst i kurs i samhället SÅ ATT JAG ALLTID KLARAR MIG OCH ALLTID ÄR SÄKER OCH ALLT SKA GÅ BRA!!!
Ni fattar. 86 procent av den tiden är lite av en dimma. En av få saker jag dock minns är fjärde paragrafen i Förvaltningslagen, lagen som styr hur våra myndigheter ska och bör fungera. Här har lagstiftarna bestämt att alla svenska myndigheter – Skatteverket inkluderat – har en så kallad serviceskyldighet.
Varje myndighet måste ge upplysningar, hjälp och råd till människor kring sitt verksamhetsområde. Frågor ska besvaras så snart som möjligt och folk ska alltid ha full möjlighet att tillgodogöra sig information på egen hand. Den här gyllene regeln gäller alltså inte bara enskilda ärendens handläggning utan ALL verksamhet hos myndigheten. Rimligtvis då även hur saker och ting formuleras och kommuniceras ut från en myndighets hemsida.
Jag minns att denna paragraf var väldigt viktig, för den upprepades och diskuterades tillräckligt många gånger för att ta sig förbi mitt tankefilter av döden och Candy crush. Djupt lagrad i mitt minne gör den sig påmind samma dag år efter år; den andra maj. Sista dagen för att skicka in deklarationen.
Känslan av att vilja fly detta datum är något jag tror många av oss kan relatera till. (Annars behöver jag seriöst gå och kolla upp min relation till ekonomi, den kan ha gjort något mot mig när jag var liten som jag måste visa på en docka). MEN DET ÄR INTE VÅRT FEL! Felet är att Skatteverkets hemsida bryter mot 4 § i Förvaltningslagen!
Vad är det för språk de använder? Jag vill skjuta mig själv när jag läser det! Jag förstår INGENTING! All text i alla flikar i alla deklarationer är för mig synonymt med att en person från Skatteverket gör hembesök och andas framför mig i en kvart. Den digitala servicen lyser med sin frånvaro.
I ett ekonomiskt system är det djupt traumatiserande att inte förstå sin egen ekonomi. Det är också föraktfullt. Jag blir ärligt talat kränkt av att läsa den tragglande texten på skatteverkets hemsida som våldtar min intellektuella självkänsla, istället för att få en ”Hej! Det här måste du fylla i så att vi vet att allt är lugnt med det ena och det tredje som vi förklarar med ett vanligt språk”-stämning.
Det här är heller inte unikt för Skatteverket, jag får lika mycket panik av till exempel domstolars, sjukvårdens och andra myndigheters språk. Det är institutioner som varje medborgare har kontakt med någon gång under sina liv om de inte är temperaturtåliga som fan och lämnar systemet.
Är det inte värt att lägga pengar på att anställa människor som kan uppdatera myndigheters språk så vet jag inte varför en är intresserad av att bygga ett samhälle över huvud taget. Om jag ska vara ärlig. Men det spelar heller inte så stor roll nu när jag slipper skylla på mig själv att allt det här VIKTIGA en MÅSTE GÖRA är så svårt att förstå jämt. Det är samhällets fel! Dumt, men skönt.
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
