Jag beklagade mej för honom över den ymnigt förekommande slakten på bockkillingar, och att ingen vill äta upp dom här uppe i Sverige. Dom blir biogas.
Har man getter för att få getmjölk till getost, chèvre ni vet, så kan man inte låta bockkillingarna finnas kvar i flocken. Det blir kaos, sexuell oregerlighet och bråk. Så man slaktar dom.
För mej är det upprörande inte så mycket slakten i sej, även om det naturligtvis inte är nån lätt sak, utan att ingen vill äta dom.
Jag äter dom gärna.
Men lirarn jag pratade med drog iväg snacket i ett helt annat spår.
Där ser du, handjur är alltid mer våldsamma, mer egoistiska och behövs inte i flocken. Så är det med människan också.
Vaddå, sa jag, så du och jag är onda då? Och borde inte finnas?
Just det sa han. Och snart behövs vi inte längre, snart kan kvinnorna få barn utan oss. Va fan fyller vi för funktion då?
Jag har svårt för honom sen dess.
Jag är så trött på att ha skuldkänslor. Jag är så trött på att vara man. Jag är så trött på att vara tysk.
Jag är så trött på att vara människa.
Save the Planet. Kill yourself.
Hela omställningsdebatten om klimatet saknar nåt tror jag. Den handlar så mycket om att vi måste minska vår inpact på jorden. Vetskapen om att i princip ALLT vi gör skadar jorden gör att vi liksom får svårt att andas. Vi blir skitnödiga.
När jag slutade flyga och skrev om det, som en deklaration i DN tillsammans med ett gäng andra, så blev det liksom pinsamt runtom mej, folk vågade inte längre berätta om hur mysigt dom hade på sin resa till Indien. När jag kom in i rummet.
Och jag fick hela den självrättfärdiges stigma i pannan.
Det blir nåt osunt med det där.
Ska vi vända den här skutan innan den far in i ett kalvande isberg från Grönland så kan vi inte ha skam som det främsta argumentet. Det har aldrig funkat, på nåt område.
Kristendomens historia är full av exempel på att det bara genererar hyckleri och ännu mer syndande.
Vad nu syndande är.
Jag tror dom flesta mänskor går omkring och känner sej maktlöst skuldtyngda.
Hur vi än väljer som duktiga konsumenter väljer vi fel, veganen med sin sojakorv från Brasilien, hipstern med sitt ekofläskkött från Tyskland i sin korv.
Och så bråkar vi med varann.
Jag tror vi måste vända på steken. Vi måste verkligen börja ingripa i ekosystemen här på jorden.
En bra början är att ingripa i det politiska och ekonomiska ekosystemet.
Det finns inget urtillstånd. Vi har oåterkalleligen gjort oss själva till trädgårdsmästare i detta före detta Edens Lustgård. Det kanske var dumt gjort, men det gjordes av våra förfäder långt innan vi föddes så det är inte vårt fel.
Men vårt ansvar.
Vi är fortfarande en del av naturen, underkastade samma fysiska lagar som humlor och fåglar.
Vi har skaffat oss mäktiga verktyg att påverka vår omgivning, men lika lite som en humla eller en fågel kan vi ändra naturlagarna.
Men om vi lär oss naturlagarna, om till exempel kolets kretslopp, då kan vi vara lösningen istället för problemet.
Och nu har vi den kunskapen.
Dom människor som utrotade mammut och andra stora gräsätare i Sibirien och Amerika för 10 000 år sen gjorde det för att dom var hungriga, precis som vilket annat djur som helst.
Och människans intelligens och förmåga att samarbeta i grupp gjorde att utrotningen blev väldigt effektiv.
Människorna då visste inte om att dom samtidigt förstörde den motor som byggde upp jordlagret på prärien och stäppen; symbiosen mellan gräsätande djur, gräs och mikroberna.
Men det vet vi nu. Vi har lärt oss hur det går till.
Alltså kan vi göra annorlunda.
Vi kan härma och återuppbygga den där symbiosen som byggde dom stora slätternas matjord. Om vi gör det börjar vi också att omvandla koldioxiden i atmosfären till kol i matjorden.
Du kan till och med härma den här processen i en blomkruka.
Vi har lärt oss att det är solen som är motorn i alla processer på jorden. Vi har sen länge använt solens förmåga att omvandla koldioxid till kol och syre med hjälp av växternas gröna blad.
Det är så vi har fått käk.
Och nu har vi lärt oss att omvandla solens energi till elektricitet, så nu vet vi hur vi ska få kraft till transporter, värme och kraft att bygga och greja.
Vi behöver inte längre elda upp saker för att få saker att rulla och uppföra sej som vi vill, vi har lärt oss solens hemlighet.
Så egentligen är det ju bara att sätta igång.
Vi kan bli en väldigt positiv del av det här gyttrande ekosystemet som kallas jorden.
Vi kan bygga matjord samtidigt som vi förser oss själva med käk.
Vi kan flytta ut på landet, skaffa getter och låta dom röja sly. Och sen äta upp dom.
Vi kan flytta till Västkusten och börja odla musslor, sätter man bara upp anordningar som musslorna gillar att slå sej ner på så kommer dom dit av sej själv. Dom renar havet från övergödningen och sen kan vi äta upp dom.
Om vi envisas med att bo kvar i stan kan vi gå ihop med våra grannar och ta kontakt med folk på landet som kan producera mat, vi kan gå förbi livsmedelsjättarna.
Osså kan vi odla i rabatten utanför hyreshuset, vare sej hyresvärden vill eller inte, han kommer inte våga säja nej just nu, när det har blivit hippt med närproducerat.
Det finns massa grejer vi kan börja göra.
Istället för att skuldtyngt, som fjärrstyrda zombies, stappla mot undergången.
