Recep Tayyip Erdoğan har utropat sig till diktator i Turkiet (varför vänta på ett folkomröstningsresultat?) och här hemma i Sverige har vi drabbats av terrordåd. Därefter har vi drabbats av diskussionerna som följer av ett terrordåd, outhärdligt.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

April är annars en månad som många av oss hittills upplevt som den stora räddningens månad. Kanske framför allt tack vare den ljuva traditionen första april, där stora som små befrias från bördan av socialt ansvar under 24 timmar och får snacka hur mycket skit som helst. Fram till nu, verkar det som. Allt fler medier valde nämligen bort att publicera aprilskämt i år på grund av den ökade närvaron av så kallade ”fake news”.

Fake news är engelska för falska nyheter och vi säger det på engelska naturligtvis eftersom de flesta falska nyheter vi förfasas över i Sverige är något som Donald Trump har sagt. Och allt Donald Trump säger handlar tydligen om oss, till och med när det gäller inom hur många dagar han lovat något inrikespolitiskt till enbart amerikanska medborgare. 

Fake news är hur som helst alltså osanningar som med hjälp av internets magiska kraft kan få en otrolig spridning och värderas som sant av väldigt många. Tack vare tekniken kan en få det mesta att se ut att komma från en mycket seriös nyhetsrapportör. Detta i kombination med människors behov av att känna saker på internet varje sekund har alltså börjat leda till förödande konsekvenser. Som att alltifrån Smålandsposten till Verdens Gang nu slopar aprilskämten för att människor eventuellt skulle tro på dem. 

Så lågt förtroende har alltså så många mediehus för sig själva att de inte vågade skämta den dag på året då alla enligt sedvana är beredda på att allt kan vara ett skämt. Förmodligen gör mediehusen på det här sättet för att framstå som sunda i en tid med historiska nivåer av humbug. Men är det verkligen sunt eller snarare oroväckande att allt fler nyhetsförmedlare verkar ha så lågt förtroende för sin egen nyhetsvärdering att de tror att ett skämt, en dag, ska köra allt förtroende för just den nyhetsvärderingen i botten? 

Jag kan heller inte minnas att jag någonsin under min livstid läst ett aprilskämt som på något vis påminner om det som vi i dag kallar fake news. Eller har jag missat när Dagens Nyheter aprilskämtat om att jihadister värvar nya rekryter på svenska förskolor? Har det helt flugit mig förbi de gånger Örnsköldsviks Allehanda firat första april genom att berätta om alla människor i Sverige som fått kronisk klamydia av att ha tvingats till stelkrampssprutan? Var var jag den första april då Aftonbladet konstaterade att Sverige i hemlighet styrs av apatiska flyktingbarn som bor i ett gömt palats i Medelpad?

Jag vägrar leva i en värld där olika slags populister skrämmer media med sina lögner till den grad att en aldrig mer ska få se journalister försöka skämta en gång om året (en katharsisk upplevelse för alla humorister).

Jag känner mig som en orolig medieförälder som vill säga till mediehusen att bry er nu inte om vad de falska nyheterna säger. Repetera dem inte och försök inte förklara för andra om och om igen varför de är så himla falska. Fokusera istället på vad du själv står för, vad du själv vill rapportera, vad som är sant och vad du vill sprida.

Ni kan inte ta allt ansvar för alla tokstollar där ute som försöker lura folk! Ta istället ansvar för att människor möts av rimlighet och relevans när de läser just din tidning för att se om det där med skäggbarnen verkligen KAN stämma. Och för att vi får läsa en rimlig mängd aprilskämt nästa år. Någon ordning och lite självförtroende får det faktiskt vara.

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.