Allt började med att jag skrev på Twitter att min son fått en Rubiks kub i julklapp och att jag därför ”ägnat fem timmar åt att försöka lösa helvetet men ändå inte lyckats”.
Jag borde givetvis ha förstått vilka krafter jag satt igång.
Inom kort vadade jag i trevliga män som skickade tips och videoguider. Till och med en vänsterpartist ryckte in och ville hjälpa till. Och då har jag ändå nyligen skändat hans partitoppar i en krönika.
Mönstret var tydligt: Män älskar kvinnor som inte kan lösa en Rubiks kub.
Jag råkade av misstag massragga på dem alla.
Idén bakom Rubiks-metoden är egentligen inte ny. Inom psykologin kallas fenomenet Benjamin Franklin-effekten: Om någon gör dig en tjänst så blir personen mer benägen att gilla dig. Det fungerar i allt från vänskaper till arbetssituationer med krångliga medarbetare. Att be om hjälp är ett lifehack.
Vissa behöver inte ens be om hjälp, utan bara visa upp en hjälplöshet.
En snygg psykolog jag följer på Instagram brukar med jämna mellanrum lägga upp ett klipp där han misslyckas med att locka paketsnöre. Han berättar också gärna hur usel han är på att hålla krukväxter vid liv. Svagheterna får honom att framstå som extremt sympatisk och ännu mer attraktiv.
Enligt rykten behöver han inte ens Tinder.
I raggningsbibeln ”The Game” (2005) beskriver Neil Strauss att man enkelt får kvinnor på kroken genom att be dem om hjälp med sånt som tjejer gillar. Alltså astrologi eller drömtydning.
”Jag hade en väldigt konstig dröm i natt. Vill du hjälpa mig att tyda den?” skulle exempelvis kunna vara en samtalsöppnare. Det hade absolut fungerat för att få igång en konversation med både mig och de flesta kvinnor jag känner.
Jag läste själv ”The Game” i 20-årsåldern i hopp om att bli bättre på att ragga, men blev besviken. Bokens tips gick inte riktigt att använda på män, tyckte jag då. Så fel jag hade. Jag ställde ju fel frågor, och glömde be om hjälp.
Efter att ha upptäckt Rubiks-metoden har jag nu kommit på ett antal frågor som skulle kunna fungera för singelkvinnor som vill öppna samtal med okända män:
”Jag tänkte kolla på Star Wars i helgen. Vilken ordning borde jag egentligen se filmerna i?”
”Vad vältränad du ser ut. Hur många sets tycker du jag borde ha i ett benpass?”
Eller den mer avancerade: ”Borde Bob Dylan använda en AI för att skapa en serie NFT-konstverk, och bör jag i så fall investera i ett?” (bockar av de kända kill-intressena AI, Crypto, Bob Dylan och pengar).
Man kan också sno influeraren Saskia Corts fråga: ”Hur ofta tänker du på romarriket?”. (Tydligen tänker män på romarriket ”typ fem gånger om dagen” och ”varje gång de ser viadukter och broar”).
Men förmodligen handlar det inte ens om själva frågan utan att öppna med något som får personen att känna sig kompetent. De flesta, oavsett kön och sexualitet, verkar gilla att få hjälpa till med något de är intresserade av.
För mig fungerade Rubiks-raggningen så bra att en KTH-utbildad ingenjör till slut löste kuben med mig. I köket.
Det råkade vara min man. Men jag tror faktiskt inte det hade betydelse. Testosteronets urkrafter hade väckts till liv.
”Man blev ju sugen” konstaterade han.
”På vad...?” frågade jag förväntansfullt.
Han, längtande:
”På att lösa kuben”.
