Va? Det sa jag första gången jag fick höra en sån här historia. Nu har jag hört så många att jag börjar bli trött i öronen. Ni vet hur det går till – flicka träffar pojke, tycke uppstår, samboskap inträder, sedan lägger han sig på soffan medan hon på något magiskt vis hamnar i köket och blir kvar där oavsett vart hon egentligen var på väg. 

Hur är det med den jämställda relationen – finns den? Eftersom mina tröjor är alldeles utnötta av alla kompisar som har gråtit på min axel börjar jag tvivla. 

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Ofta verkar allt ställas på sin spets när barnen kommer, när sömnbrist och långa ensamma dagar/nätter med knodden sliter ner allt tålamod och all omtanke (social polityr? hänsyn? jämställdhetsideal?) vi en gång besatt. Då blir det i vissa fall smärtsamt tydligt att det som en gång kändes som en jämbördig relation egentligen är ett arrangemang där en tänker på familjen och en annan tänker på sig själv.

”Jag tar alla läggningar och hela nätterna. Sedan är han tjurig hela morgnarna för att han sover dåligt i soffan.”

Statistiken talar sitt tydliga språk. Kvinnor ägnar enligt SCB nästan dubbelt så mycket tid som män åt hushållsarbete. Och de 27 timmarna hon gör i hemmet varje vecka blir när barnen kommer in i bilden plötsligt omkring 40 timmar. (40 timmar!)

Jag är naiv nog att förvänta mig att de som lever i tvåsamhet är jämställda. Att de är föräldralediga lika länge, att de delar på vaknätterna med oroliga barn, att båda får någon kväll här och där fri från plikter, att de tillsammans planerar sin tillvaro och att de turas om att tvätta, diska och laga mat. 

”Han kommer hem till dukat bord, sedan spelar han tv-spel medan jag ser till att barnen har läst läxorna, badat och att de har rena kläder till skolan imorgon.”

Nu sitter du och tänker ”men det där är ju extrema exempel” – men jag hör sådana hela tiden.  Det är klart det finns jämställda män. INTE ALLA MÄN osv. Men precis som i fallet med sexuella trakasserier: TYP ALLA KVINNOR delar erfarenheter med mina vänner i exemplen ovan. Och även i förhållanden där sysslorna är jämnt fördelade är det påfallande ofta kvinnan som har det outtalade ansvaret för att se till att aktiviteter planeras, att de sociala kontakterna hålls vid liv, att ta initiativ till städning, veckomeny och inköp av kläder, mat och presenter.

Det är också kvinnan som tar initiativet till de flesta skilsmässor. Flera personer i min omgivning har börjat drömma om att ”bara” ha barnen att ta hand om, att genom ett varannanveckasliv faktiskt göra hälften av jobbet, att kunna gå ut med sina polare då och då eller lägga sig på soffan och dricka en kopp te medan ett Gilmore Girls-avsnitt som de redan sett rullar på dumburken. 

Men om man vill undvika skilsmässa är en början såklart att prata om det. Att göra en lista på allt praktiskt och all planering som bör göras en vanlig vecka, gå igenom vem som gör vad och rätta till obalansen. Nu för tiden finns det också appar som kan mäta hur mycket tid som läggs ned. 

Och om inget annat funkar kanske det är läge att inspireras av Lysistrate i den gamla grekiska komedin? Hennes metod var sexstrejk, men jag tror att det skulle vara ännu mäktigare att markservicestrejka. Som att enbart tvätta sina egna kläder eller att bara laga mat till sig själv (och eventuella barn). 

Sedan tror jag också att det är helt centralt att dela på föräldraledigheten (och där måste vissa män kliva fram och vissa kvinnor träda tillbaka). Om man aldrig har råddat hushållet ensam är det nog svårt att förstå hur omfattande det jobbet är. Och hur relativt lyxigt det är att bara göra hälften.

Eller som en bekant bekände: ”Jag har varit föräldraledig i nio månader och gjort ALLT här hemma. Idag började makens ’ledighet’ och nu ikväll har jag bara suttit i soffan och glott på tv, precis som han gjort medan jag har slavat med mat, tvätt och nattningar.”

PS. Nu undrar du kanske hur jag och min man har det? Well, jag har ingen – jag har en fru. När jag kom fram i kön var de bra männen nämligen slut. (Det gick tydligen fort.) Och nej, inget blir magiskt löst av att vi är flator. Det är slitigt ändå. Annars hade det ju varit grymt om vi av naturen blev jämställda (för att inte tala om jävligt välstädade) eftersom vi båda gör 65 procent av hushållsarbetet…