Beverly är ungefär 13 år. Pappan har ingen anledning att oroa sig för henne – eller, i och för sig är en övernaturlig mördarclown ute efter henne och alla andra barn i staden Derry – men det är inte det han menar. Beverly är på väg att bli vuxen, och hon har fått nya vänner. Av det manliga könet.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

”Killar är bara ute efter en sak”, säger den läbbiga pappan och tittar menande och vidrigt på hennes kropp. Beverly, livrädd och äcklad, försvarar sig med att de faktiskt bara är hennes vänner.

För man kan faktiskt vara bara kompis med det andra könet! Elleeeer ...

... inte.

Inte i filmens värld i alla fall där pojke + flicka per automatik betyder kärlek och/eller åtrå. ”Det” är inget undantag. Filmen, som bygger på romanen med samma namn av Stephen King, har filmatiserats förut.

Den kom som miniserie 1990 och traumatiserade barn och vuxna till höger och vänster. Men hur är det ens möjligt att en version från 1990 är mindre sexistisk än den som kom nu, 2017?

För det var vissa inslag jag inte bara kunde låta bli att störa mig på i filmen, och jag blir så besviken för att den annars var så bra! Underbara barnskådespelare och en värld som var så perfekt uppbyggt kring barnen – nästan inga vuxna existerar, och de få som finns tycks vara delar av monstret självt.

Läskig skräck, bra effekter – och ingen Spielberg-nostalgiker (jag) gråter direkt av barngäng som drar fram på BMX-hojar i eftermiddagssolen.

Men så har vi det där med killar och tjejer då. Det finns en gräslig scen i ”Det” (och då menar jag inte gräslig som när Pennywise sliter armen av en sexåring i gul regnjacka).

Scenen börjar med att vi ser hela killgänget som sitter i bara kallingar då de precis badat. Med öppna munnar glor de på någonting. När kameran flyttar sig ser vi att det som fångat deras uppmärksamhet till den milda grad är Beverly (det ska vara en komisk effekt att de stirrar så – det skrattades i biosalongen) som med slutna ögon ligger och njuter i solen efter badet. Hon har bara  underkläder på sig.

Alltså kom igen? Du är en ensam tjej i yngre tonåren med en otäck pappa (det antyds att han begår sexuella övergrepp) som enda familj, och när du äntligen hittar vänner så sitter de och slickar sig om munnen vid åsynen av din prepubertala kropp?

Jag vill helst inte använda vissa uttryck som tönt-föräldra-censur-maffian brukar använda, men nu gör jag det ändå: vad sänder det här för signaler?

Jo, signalen att det här är en film för killar. Det är helt klart dem, sköningar allihopa på olika sätt, som man ska identifiera sig med. Den säger också att det är helt okej att objektifiera tjejer och ogenerat stirra på deras kroppar, oavsett om de är bekväma med det eller inte. Beverly ligger och blundar, så det ger också signalen att om du tittar i smyg, ja då går det bra, för hon vet inte om det.

Och tyvärr ger ju det här Beverlys vidriga pappa rätt! Hennes nya vänner är mycket riktigt fascinerade av hennes (avklädda) kropp.

Två av killarna blir förälskade i henne. På slutet blir Beverly tagen av Pennywise, hamnar i ett slags magisk koma och kan inte väckas. Till slut går en av de förälskade killarna, en kille som hon inte har några romantiska känslor för alls, fram och kysser den medvetslösa Beverly som i gammal god Snövit/Törnrosa-tradition vaknar.

Ja men fräscht! Så då är hon inte bara ett sexobjekt utan även en prinsessa som man kan passa på att kyssa medan hon inte vet vad som händer. Det är ju dessutom av en snäll kille, och då vet vi ju att det inte spelar någon roll.

Föga förvånande regisserades, fotades, klipptes och producerades filmen ”Det” av 100 procent män.

Av killar, för killar och med killar.

Att man ska behöva se sådant här 2017 – det är den verkliga skräcken.