Väggarna runt våra lådor gör att vi varken hör eller ser varann, vi ser bara uppåt, mot det digitala molnet, vi ser bara bildskärmen där informationen och underhållningen forsar ner i vars och ens lilla låda.
Jag vet inte ens om min granne fortfarande är intagen på sjukhus. Jag kunde ju ha gått över och frågat. Men jag har vart bortrest, i och för sej, har vart på turné i norra Sverige. Åkt turnébuss längs E4:an, norrut.
Har försökt att titta ut genom fönstret, men det blir lite enformigt, tallarna står spikraka, likformiga och jämnåriga i raka rader.
Men det är fint när landskapet öppnar sej uppåt Hälsingland, när man plötsligt ser flera mil bort mot blånande berg.
Det är bra för själen att ibland få titta långt, att se horisonten långt bort.
Då kan man börja tänka lite långa tankar. Det är liksom motsatsen till att sitta och tvärreagera på Twitterflödet i mobilen.
Känslor och tankar brusar då bara förbi i ett slags dement flöde, man blir som en fisk i en skål som simmar runt runt och reagerar på nåt man ser, blir arg i två sekunder och sen glömmer det för nästa grej som dyker upp.
Man glömmer vad som hände för 20 år sen. Man glömmer tamejfan vad som hände förra veckan.
Ja, vi är som fiskar i varsitt akvarium, det är en bättre liknelse än att säja att vi sitter i varsin låda.
För man kan ju titta ut om man vill.
Vindkraftverken står som jättelika väderkvarnar på åsryggarna.
Entusiasmen för vindkraften är milt sagt måttlig bland dom jag möter. I Ådalen har jag massa polare som organiserat sej. Mot vindkraft. Och jag simmar runt i akvariet och tänker att det här är inte bra.
Det är öppet mål för SD, det dom internt och förhoppningsfullt kallar för banjohögern är nu föremål för deras intresse.
Dom definierar banjohögern som folk som bor på landet och bara vill vara ifred.
Jag har massa polare som bor på landet och bara vill vara ifred.
En del av dom är rätt naiva, dom tror på nåt omoget anarkistvis att dom klarar sej, helt autonoma, utan samhälle.
Det gör man ju inte, men har man tre mil till affär och ännu längre till akuten och BB så är det ju lättare att stå ut med framtiden om man inbillar sej det, tänker jag.
– Dom har tagit vattenkraften, skogarna och våra färdigutbildade ungdomar. Nu tar dom till och med motvinden.
Så säjer dom, med ett bittert skratt.
Andra polare jag har däruppe är äldre och har vart med ett tag. För 20 år sen skulle försökte dom starta ett kooperativt vindkraftsföretag.
Tanken var att öka självförsörjningen och oberoendet.
Men regeringen Reinfeldt såg till att vindkraftskooperativen beskattades på samma vis som dom kommersiella aktörerna, så det blev helt omöjligt för vanliga människor utan finans i ryggen att bekosta en gemensam vindsnurra.
Kooperativen drevs ju inte av idén att göra maximal profit, utan bara att sänka sina elkostnader, bli mer oberoende och samtidigt dra sitt strå till stacken för att rädda vårt stackars klimat från en katastrof.
Det här var ju länge sen nu.
Det blev ingen gemensamt ägd vindkraft.
När beskattningen av vindkraftskooperativen drevs igenom var Maud Olofsson näringsminister.
Det var också längesen och ingen minns henne längre.
Hon dök upp för några år sen i styrelsen för megaföretaget Arise, som är en av dom största aktörerna nu. Börsnoterat, inernationellt etablerat och lönsamt som fan.
Med vindsnurror som är mycket högre än Kaknästornet, om det säjer er något.
Tycker inte det är så konstigt att folk häruppe skrattar bittert.
Problemet med den gröna omställningen är vem som äger den.
Man vill så gärna att det ska komma in en riddare och rädda oss från den annalkande globala katastrofen att man applåderar dom gröna kapitalister som kritiserar den blåbruna regeringen för deras totala haveri vad gäller klimatomställningen.
Det man glömmer är att även dom stora gröna finansfurstarnas första prioritet är profit.
Dom vill inte ha ett system som bygger på en massa små producenter av el, dom vill ha makten över elproduktionen.
Dom vill vara producenterna och vi ska vara konsumenterna.
I den soppan kommer nu SD och den gamla döende fossillobbyn in och fiskar efter mina bittra gamla polares röster.
Vi skulle kunna göra helt annorlunda.
Ett elsystem som byggde på tusentals små elproducenter skulle vara så mycket hållbarare, säkrare och samhällsnyttigare.
Det skulle inte kunna slås ut lika lätt av krig, terrordåd eller börskrascher.
Den nuvarande blåbruna regeringen har börjat inse att deras lallande om kärnkraft bara var ett luftslott och har nu svängt om vindkraften, för att dom är tvungna. Men man ska inte inbilla sej att dom kommer att sköta det på ett sätt som ger vanliga människor inflytande.
Det kommer att vara i samråd med dom stora företagen, deras profit till fromma.
Vi måste ta tag i saken själva.
Dom har lagt ner miljödepartementet. Dom kommer att göra allt för att finanskapitalet får ut sina vinster från både energisektorn och välfärden. Det är det som är deras huvuduppgift. Och så länge det går så kommer dom att luta sej mot SD, för dom har för få röster för att kunna det själva.
Under tiden kommer SD att fiska röster bland dom som känner sej överkörda av storbolagen, SD kommer att skylla på invandringen och ”globaliseringen”, dock utan att egentligen gå emot dom storbolag som är skyldiga till vreden däroppe i norr.
Vi har ett Rosenbad som kryllar av folk som inte vill oss väl och som inte ser längre än till nästa kvartalsrapport.
SD-gänget i samordningsrummet på Rosenbad är nog dom som ser längst in i framtiden, dom ser fram emot nästa val.
Vi måste se längre än så.
Det är vi som måste vara Miljödepartementet.
Det är vi som måste vara dom vuxna i rummet.
