Samehatet är gammalt. Kanske är det till och med att betrakta som Sveriges äldsta rasism. Samerna, och i synnerhet de renskötande samerna, har alltid betraktats som ett irriterande störningsmoment i det svenska samhällsbygget. Redan på 1300-talet påminde kung Magnus Eriksson norrlänningarna om att samerna faktiskt hade rätt att jaga fritt i sina egna skogar. Men de kungliga undersåtarna var sällan intresserade av att lyssna på sådana förmaningar. Och kolonisationen norrut fortgick ju, med kunglig välsignelse. På 1600-talet kom prästerna för att stanna. Sedan kom nybyggarna.  

En anfader till mig hette Erik Andersson. I mitten av 1700-talet begav han sig västerut för att slå ner sina bopålar som nybyggare vid sjön Bieskiejávrrie. Väglöst land, hårda vintrar. Man kan ju tycka att det borde legat i Eriks intresse att stå på god fot med de samer som sedan urminnes tid levt på de marker som han nu ämnade bebygga. Men så tänkte inte Erik. Tvärtom. Han misshandlade dem. Sköt deras renar. Rev deras kåtor. Slog sönder deras båtar. Lokal tradition säger att samerna till sist gav upp och övergav platsen, och det låter ju verkligen inte orimligt.  

När Erik drev bort sina samiska grannar vid Bieskiejávrrie bröt han visserligen mot lagen, men utfallet blev ändå till hans och svenska statens fördel. Erik fick barn och barnbarn och barnbarnsbarn, och nybygget vid Bieskiejávrrie blev med tiden småorten Pjesker. Samernas jakt- och renbetesmarker blev åkrar, slåtterängar och kalhyggen. Idag byggs Europas största landbaserade vindkraftspark i området. Och det var ju liksom planen hela tiden, från kung Magnus tid till idag. Att omvandla samiska marker till svenska marker. Det är bara metoderna man ibland har varit oense om.  

Argumenten mot samiska rättigheter har med andra ord alltid låtit ungefär likadana: Samerna är en privilegierad minoritet som kontrollerar orimligt stora markområden och förstör för dem som kan använda markerna till något nyttigare! Erik Andersson från Pjesker hade antagligen nickat gillande åt Kvartals kulturredaktör Ola Wong där på scenen i Göteborg. Applåderat högljutt efteråt. Men egentligen är det ju ingenting att diskutera. Samerna har levt och verkat på sina marker i tusentals år, långt innan området blev svenskt. De är ett urfolk och deras rättigheter måste respekteras. Det visste kung Magnus Eriksson redan under medeltiden. 700 år senare måste vi tydligen påminnas om det igen.   

EPILOG: Erik Anderssons barnbarn gifte sig sedermera med en samisk man som hon fick flera barn med. Deras förstfödda dotter är min anmoder, och hon noterades som ”lapp” i folkräkningen. Erik Andersson lär ha roterat i sin grav. Rätt åt honom.

För övrigt ... så är den svenska tystnaden inför folkmordet i Gaza fortfarande öronbedövande och jag skäms över att vara svensk.