Orden är tunga att skriva,  livet ett självplågeri.
ETC var en kulturtidning då när allt började.

När Luke Skywalker för första gången höll i sitt lasersvärd och jag själv och medredaktören Timo Sundberg gick ut ur premiär-biosalongen och lyckigt leende vandrade hemåt för att med allvarlig min skriva ner hela föreställningen. Ja du kan läsa sågningen i sin helhet här.

Men märk väl – vilken vänstertidning ägnade på den tiden fem helsidor åt den amerikanska filmindustrins nya jätteprojekt? Vilken radikal tidning tog fram speciella typsnitt för att kunna ge filmerna layoutmässig rättvisa? Och går det verkligen att missa de magsura unga redaktörernas fascination inför det de just sett?

Nä, man fick inte vara positiv då.

“En del kritiker har låtit påskina att det här är något nytt, att Stjärnornas krig skulle vara något av en grundplåt för kommande “science fiction“-filmer. Vi betvivlar det.“

“Till slut till dig som ändå vill gå och se en science fiction-film. Vänta ett tag, och släng inte ut pengar på denna western-riddar-saga. Kanske nån filmstudio kör “År 2001“ eller liknande. Snart borde det väl komma riktig och bra science-fiction även på
biodukarna. Och så jävla bråttom är det väl inte att kasta 17,50 kr i sjön.“

Därefter gick vi tillbaka till biosalongen.
Jag såg filmen femton gånger de första åren.

Nu går jag på premiären på den nya filmen med mina barn som är äldre än jag själv var när det var sågningsdags.

Nej, jag tänker inte recensera detta ”nya spektakel”. Eller denna ”brist på djup”.

Jag tänker utgå ifrån att den digitala världen snart brakar samman av soleruptioner och att ingen därmed kommer kunna läsa det som skrevs då.

Jo, jag vet, jag vet... självplågeri är en konstart. Jag läser min gamla artikel och det är som att lida och njuta samtidigt. Så rätt vi visste, så fel vi tänkte, så fegt vi undvek att skriva det vi egentligen ville säga: Vi älskar denna rymdsaga.

Vem hatar inte ungar som ropar "det finns faktiskt inga drakar" när man just kommit till sagans höjdpunkt.

Och det skrivna kan inte göras oskrivet. Det sagda inte osagt.
Så vad kan man göra annat än att be. Läs inte detta. Glöm oss. Ta med oss till en galax långt långt borta, för länge länge sen.