Kollegan jublar: Borde man inte flyga till något varmt land i år och bara chilla förbi julstressen? Ge fingret åt allt vad julskinka och julklappar heter och bara dricka Singha på tolvslaget?
Den klimatpräktige svarar, tyst eller högt beroende på personlighet: Ni vet väl att Thailandsresan kostar lika mycket för klimatet som 1 500 mil i en normalstor bensinbil?
Mormorn frågar: Fixar du julskinkan?
Svaret: Men jag försöker ju sluta äta kött.
Mormorn replikerar: Men laxen då?
Och nu bara pallar du inte längre så du skiter i alla råd från WWF och går till Ica och köper en fet jättefisk från en bassäng i Norge och som är uppfödd på utdöende sill från Östersjön.
Du gömmer den i kylskåpet. Tänker att: vafan.
Så kommer barnet och frågar om hon får lägga till en grej på sin önskelista, och det är en sådan där jävla varmluftshårgrej på Rusta som Aftonbladet har skrivit om, som egentligen borde kosta flera tusen kronor men som i Rustas version på nåt magiskt sätt kostar lika mycket som typ en julost.
Här står du inför ett val. Hur svara på detta utan att ta död på julefriden och få henne att associera klimatsamvete med tråkiga jular och snålhet?
Du ler bara till svar.
Vägrar att än en gång iklä dig rollen som festens partypooper.
Du tänker att aktivismen kanske är en bättre metod för att få in mer party i klimatkampen i juletid. Kanske kan du armbåga dig in i Rusta-butiken genom trängseln och raffa åt dig butiksmikrofonen och skrika att någon råkat släppa ut 678 giftspindlar i lokalen varpå du tipsar Aftonbladet?
Ett erigerat manligt konsumtionshetskön med brinnande vaniljdoftande doftljus på toppen?
Eller hur vore en klatschig konstinstallation av Rusta-skräp utanför butiksdörrarna, ständigt öppna på vid gavel så här års eftersom kön in till butiken aldrig tycks sina? En installation där anorektiska piprensarliknande plastgranar trängs med icke-fungerande elektriska värmefiltar? Kanske går det att forma något slags könsorgansliknande med skräpet för att få uppmärksamhet? Ett erigerat manligt konsumtionshetskön med brinnande vaniljdoftande doftljus på toppen? För att poängtera att hetsshoppingen av skit precis som Saga Cavallin skrev i Dagens Nyheter i veckan för tankarna till porrkonsumtion? Skulle det vara nåt? Skulle en sådan aktion till och med kunna tvätta bort din stämpel som julens glädjedödare? Tanken svindlar.
Kanske allt egentligen bara handlar om kommunikation och paketering, funderar du. Kanske sluta tjata om flykt, svält och massdöd och vara lite mer folkligt tillvänd?
Du hittar en nyhet om att kaffet är utrotningshotat – och att det beror på klimatkrisens stigande temperaturer. Och kaffe är ju folkligt och skoj. Eller i alla fall inte präktigt att slå vakt om. Och, bingo! Även de ljuvligaste av viner kan få svårt att hålla smaken om klimatförnekarna får som de vill.
Du känner något slags triumf börja strömma till inombords: Hur kul är en värld där inget vin längre smakar som Barolo? Kanske, kanske, tänker du, kan detta göra klimatförnekaren till helgernas pooper och ge dig rollen som njutningarnas förkämpe?
Du körsbärsplockar fram fler nyheter som styrker din tes. Du väljer bort de allra råaste klimatnyheterna, nu gäller det att hitta saker som tvättar bort tråkstämpeln från klimatkampen.
Det finns, märker du snabbt, massvis av vetenskapliga belägg för att världen faktiskt blir tristare om klimatskeptikern får ha kvar sitt älskade status quo. Alltså lagom mycket tristare. Chokladen, avokadon, chilin, ölen och Rooibos-teet kan snart vara bli svårare att njuta av om vi inte gör något åt utsläppen.
Du hittar ännu en artikel. Ytterligare något som går förlorat i klimatkrisen som är light nog att inte deppa ihop alldeles över, men som världen skulle bli gråare utan, tänker du först. Men något händer inom dig när du läser. Artikeln handlar om framtidens höstar. Framtidens kortare, varmare och blötare höstar kan göra att vi inte längre får njuta av höstens makalösa färger. De eldsprakande träden kommer förlora i prakt. De röda färgerna bli dassigt bruna. Den vackraste, sinnligaste och mest existentiella av våra årstider kommer se ut som förruttnelse och död.
Triumfen ebbar ut i bröstet. Den kan inte frodas i sorg. Det kanske finns värre saker än att ses som lite präktig under julen ändå.
