Som förra året i Tanzania. En inflytelserik röst i tanzanisk politik är den anonyma twittraren Kigogo, som fortlöpande rapporterar om den politiska elitens förehavanden. Rapporterna som skrivs på swahili når inte bara hundratusentals följare på Twitter, utan kopieras också i stor omfattning vidare i otaliga grupper på Whatsapp, befolkade av oppositionella tanzanier.

En vacker dag var Kigogo plötsligt avstängd från Twitter, anklagad för att inte ha respekterat upphovsrätten. Aktören som orsakade detta hade då först kopierat en stor mängd tweets från Kigogo och postat dem på en nystartad blogg. Sedan hade bloggposternas datumstämpel ändrats så att det såg ut som att allt hade postats ett par år tidigare. Så lätt var det att skapa ett fejkat bevis för att Kigogo skulle vara ett rent plagiatkonto – även om ingen med koll på den politiska kontexten i Tanzania skulle gå på det.

Ett nätverk av hundratals fejkade konton kunde sedan massrapportera Kigogo (liksom en lång rad andra regimkritiker i landet). Twitter svarade med att stänga av konton i väntan på att saken utreds. Rutinen är att den anklagade ska få möjlighet att försvara sig. Men detta innebär att uppge sin verkliga identitet – och en aktivist kan ha goda skäl att värna sin anonymitet. Det kan nämligen finnas rättsliga möjligheter för motparten – den som påstår sig vara offer för piratkopiering – att kräva ut personuppgifterna. Lite som med den omstridda Ipred-lagen som stiftades i Sverige år 2009.

Youtube, Facebook och Twitter fortsätter att stänga av konton på liknande dubiösa grunder. Lagrummet finns i USA:s copyrightlagstiftning (DMCA från 1998), men bland de som utnyttjar det finns auktoritära regimer på alla världens kontinenter.