Samma tekniska princip ligger till grund för kryptovalutor som Bitcoin. Egentligen handlar det bara om att bokföra vem som äger vad, utspritt i ett nätverk så att ingen kan fiffla. Som en mer sofistikerad variant av Excel, om man bortser från en liten men grotesk detalj, nämligen energiförbrukningen.

Precis som vanliga pengar förr var förankrade i guld eller andra ädelmetaller, har även Bitcoin sin koppling till en begränsad naturresurs, nämligen elektricitet. Enda sättet att skapa nya Bitcoins är genom att låta datorer lösa ytterst avancerade matteproblem och varje liten datorberäkning kräver energi. Sammantaget förbrukar nu Bitcoin nästan lika mycket elektricitet som hela Sverige, i storleksordningen 130 TWh per år. Lägg till detta alla andra kryptovalutor som bygger på motsvarande princip, inklusive Ethereum, som dominerar den växande marknaden för kryptokonst.

Varje enskild transaktion bränner hiskeliga mängder energi. Nyligen sålde exempelvis popartisten Grimes en kort musikvideo i 303 exemplar. Därmed blev hon 20 miljoner kronor rikare – samtidigt som 70 ton koldioxid skickades ut i atmosfären.

Själva videosnuttarna och bildfilerna finns i allmänhet tillgängliga för vem som helst att beskåda på nätet. Vad köparen får är inte ett konstverk. Inte heller en upphovsrättslig licens att visa eller använda verket. Det som köps är snarare rätten att skryta om sitt ägarskap. Köparna är teknikkillar med alldeles för mycket pengar. I brist på lönsamma investeringsmöjligheter återstår bara ren finansspekulation – vilket i korthet är vad kryptokonsten handlar om.

Tolv år av minusräntor och andra former av finansiell stimulanspolitik – desperata åtgärder för att hålla en krisande ekonomi i rullning – har fått allt mer pengar att samlas på hög hos ett fåtal. Spekulationen i kryptokonst är bara en av alla vansinniga konsekvenser. 

Den här artikeln kommer från ETC nyhetsmagasin
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.