BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Det kanske låter konstigt? Om jag hade hört det innan jag flyttade därifrån första gången när jag var 19 så hade jag nog skrattat, för jag var så trött på allt som hade med det att göra då. Jag ville se något nytt och lära mig något annat.
När jag gjort det så återvände jag hem och fann att skogarna var vackrare än när jag lämnade dem och sjöarna härligare att simma i. Sedan tröttnade jag igen och reste åter ut i världen och på något vänster blev jag kär och hamnade här i Västernorrland. I Härnösand närmare bestämt, och där har jag bott i två år nu.
Om någon berättat det för mig när jag var 19 hade jag nog snarare blivit förfärad. Min dåvarande bild av Norrland var mycket grumlig och mitt förakt för Sverige lika stort som för de flesta tonåringar med rebellkänslor.
I dag är jag nöjd, faktiskt mer än nöjd. Det finns något här uppe som liknar det värmländska landskapet. Jag törs nästan inte säga det, men är det inte så att skogarna är vackrare och sjöarna härligare att simma i här i Västernorrland?
Det kanske låter otroligt smörigt, men om man som jag alltid varit van vid hög standard på skogar och natur då är det inte mycket annat som duger. Under mina resor har jag faktiskt aldrig hittat någon skog som mätt sig med de skogar som finns här.
På andra platser i världen är skogen något man för länge sedan exploaterat, inte helt förstås, men mycket mer än vi gjort här. Vi har något unikt här uppe. Det är något härligt när man upptäcker något som är bättre än det man är van vid.
Skogen är otroligt viktig. Jag tror vi alla kan känna oss förenade när vi går i den. Det finns energier där som man inte kan hitta i Stenstan.
Många kanske tänker att vi är beroende av den av mer materiella anledningar. Sundsvall har ju historiskt sett varit väldigt tätt sammanknuten med skogsnäringen för att överleva. Men jag tror det är viktigt att bredda den synen och framför allt känslan av varför skogen är viktig. För vi exploaterar skog här uppe också.
Naturskyddsföreningen har just nu en kampanj om hur vi skövlar våra skogar som aldrig förr och det är väldigt skrämmande. Det verkar som det är väldigt lätt att bara köra på i gamla hjulspår och att ändra om verkar motvilligt. Men är det verkligen så svårt?
Jag tror det kan börja med att var och en av oss tar blicken från våra skärmar och går ut. Börja med att ta ett djupt andetag, känn doften av barr och mossa. Lägg handen på en stam, känn skrovligheten och begrunda livet som sipprar ut genom kådan.
Börja uppskatta naturen. Då tror jag det blir enklare att känna den sunda patriotismen. Värna om Västernorrland så som värmlänningarna värnar om Värmland. Jag har upptäckt att mitt hjärta räcker till båda.
