Mitt liv som rökare:

10 år gammal. Min mamma skriver med stora versaler på gula post it-lappar: ”JAG GER HÄRMED MITT GODKÄNNANDE TILL ATT LINUS FÅR KÖPA TVÅ PAKET GULA BLEND ÅT MIG, CHARLOT FREMIN”. Sedan skickar hon mig till tobaksaffären på hörnet. Ibland får jag köpa löstobak som jag rullar till cigaretter i hennes röda hylsstoppare. På kvällarna står hon under fläkten med askkoppen på spisplattan. Det luktar rök i hela lägenheten. Jag älskar de minnena.

14 år gammal. Jag och min bästa kompis åker på språkresa till Malta. Jag sörjer fortfarande min mamma som har gått bort i cancer två år tidigare. Sorgen har gjort mig till en tråkig tonåring, men språkresan förändrar allt det. Vi super, skaffar maltesiska ragg och jag ber min kompis lära mig att röka. Jag vill mer än något annat känna mig som en vanlig dum ungdom. När jag inhalerar röken, och till slut lär mig att inte hosta, så är det som att något lättar i min kropp.

15 år gammal. Jag hittar en tobakshandlare i Solna Centrum som låter mig köpa cigaretter utan leg. Varje gång jag går dit darrar jag lite inombords.

Jag vågar inte heller röka med de andra kidsen vid rökrutan i skolan. Jag sitter mest hemma i vardagsrummet och blossar framför teven. När pappa kommer hem och känner röklukten skyller jag på västanvindar, grannen ovanför och satan och hans moster. Han tror mig inte.

21 år gammal. Jag och mina kompisar sitter på fik, hänger i barer och dansar på neonupplysta dansgolv. Alltid med en cigarett mellan fingrarna. Men så plötsligt kommer rökförbudet, och vår värld går under. 

På uteställena börjar helt nya lukter att sticka i näsborrarna. Kräks, urin, bajs, svett. Och vi suckar och stönar över att tvingas gå ut i kylan varje gång vi blir röksugna. Sedan hittar vi lösningen. Vi blir stammisar på sunkbarer som har hittat en väg runt rökförbudet genom att ha inplastade uteserveringar med värmelampor. Den typen av sunkbarer där toaletterna har blått ljus så att en inte ska kunna hitta en ven och skjuta upp heroin. Så vi låter bli.
I stället dricker vi oss redlösa och blossar oss lyckliga.

27 år gammal. Jag vaknar en natt av att jag inte kan andas. Jag lyckas boka en taxi och ligger sedan där i en hög i baksätet. 

En halvtimme senare ligger jag på en brits på sjukhusakuten. Det tas blodprover och jag får veta att det är en astmaattack. Medan jag ligger där med en syrgasmask över munnen hör jag någon kissa ner sig på britsen bredvid. Jag har nog aldrig känt mig så ensam i hela mitt liv.

29 år gammal. Jag läser i tidningen att Folkhälsomyndigheten föreslår att rökförbud även ska gälla butiks- och sjukhusentréer, kollektivtrafikhållplatser, uteserveringar, lekplatser och idrottsanläggningar. Jag tänker att det är tur att jag bara feströker numera. Och tur att livet inte alltid är en fest.