Det kom många, 163 000, så vi fick improvisera. Men det fanns mat, det fanns kläder och någonstans att sova där barnen inte behövde vara rädda. Ingen av oss andra fick det sämre på grund av flyktingarna. Vi fick det bättre eftersom en mår bra av att hjälpa andra.

Utfattiga romer från Rumänien har också kommit för att tigga på våra gator. Vi blev förfärade av att se människor ligga på knä utanför affärerna för växelpengar. Vi tog ett djupt andetag och gav en smula av vårt överflöd. Inte mycket, men lite i Sverige är en hel del i Rumänien. Där kan pengar som tiggs i Sverige täta ett tak eller ge barnen skor så de kan gå till skolan.

Det fanns hat då också, mot flyktingar och tiggare. Men det blev inte roligt för den affärsägare i Göteborg som jagade bort en tiggande kvinna genom att hälla en spann vatten över henne. Det goda Sverige ställde sig som en mur mot främlingsfientlighetens, egoismens och missunnsamhetens Sverige.

Inte anade vi då att det skulle gå så fort. Att den moraliska stormakten Sverige var ett fuskbygge, en illusion som föll samman så fort vinden tog i.

Och nu? Sveriges brutalisering 2019 trotsar våra mörkaste tankar 2015. Då som nu ville Sverigedemokraterna bli av med både tiggare och flyktingar. Men resten av riksdagens partier stod upp för humanitet och solidaritet. I dag är det bara Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Centerpartiet som inte likt dominobrickor fallit under försök att köpa över Sverigedemokraternas väljare.

Det som tidigare viskades man och man emellan skriks nu från hustaken av etablerade politiker. Så vill sex socialdemokratiska kommunalråd med förre partisekreteraren Lars Stjernkvist i spetsen inte ”bara” förbjuda tiggeri, de vill även utvisa tiggarna.

Vad är lägst? Att tiggarna utvisas till hemländernas armod och förtryck eller att det sägs vara för tiggarnas eget bästa? Jag vet inte. Däremot vet jag att de som vill begå onda handlingar ofta söker och finner förment goda skäl.

Men vill vi slippa tiggare måste vi göra något åt fattigdomen. Att förbjuda tiggeri och att utvisa tiggare flyttar bara fattigdomen utom synhåll. Och lika banalt sant som att antalet tiggare beror på fattigdomen är att antalet flyktingar som söker skydd i Sverige bestäms av vad som sker i vår omvärld. Sådant som krig, politiskt förtryck och svält.

Alla som söker skydd i Sverige har rätt att få sina skäl prövade. Vilka som får skydd avgörs av de konventioner om rätten till asyl som Sverige skrivit under och stolt försvarat.

Asylrätten och en generös asylpolitik var självklarheter 2015. Nu är de långt ifrån självklara. Parti efter parti ansluter sig till uppfattningen att det är mottagningskapaciteten som avgör rätten till skydd. Och med mottagningskapacitet förstås att det inte får bli för jobbigt. Gärna flyktingar, men inte så de stör.

2015 tog Sverige emot 163 000 asylsökande. Det var många. Det blev knöligt. Men det gick.

I år beräknar Migrationsverket att 21 000 personer söker asyl i Sverige. Det är en rännil av en rännil. Ändå säger statsminister Stefan Löfven att det svenska flyktingmottagandet måste halveras.

Hälften av 21 000 är 10 500. Det är en bekvämlighetsgräns, inget annat, och helt utan kontakt med verkligheten.

Turkiets invasion av syriska Kurdistan har drivit ytterligare 300 000 människor på flykt i Syrien. Därmed torde enbart antalet syriska flyktingar överstiga 13 miljoner.

Det är ofattbart många, men sammanlagt befinner sig drygt 70 miljoner människor på flykt, enligt FN:s flyktingorgan UNHCR. Det är mer än en fördubbling sedan 1997.

Flertalet flyktingar flyr från fattiga länder till fattiga länder. De fyra största flyktingmottagarna i världen är Turkiet, Pakistan, Uganda och Sudan. Sverige brutaliseras från en position i lä.

Ingenting tyder på att flyktingströmmarna kommer att avta. Vi har bara börjat märka konsekvenserna av klimatkrisen.

I stället för att lura i oss själva att mottagningskapaciteten kan avgöra skyddsbehovet borde vi fundera över vad vi gör nästa gång Sverige nås av en stor flyktingström som vida överskrider vår bekvämlighetsgräns.

Brutalisering löser inga humanitära problem. Fortsatt brutalisering gör bara ont värre.