Inför parlamentsvalet 7 maj 2015 var Tories hårt trängda av Ukip. För att hålla kvar EU-kritiska toryväljare spelade David Cameron kortet att Storbritanniens EU-medlemsavtal skulle omförhandlas och att folkomröstning skulle hållas. David Cameron siktade in sig på fyra saker i det nya avtalet, mindre byråkrati, stärkt nationell suveränitet för UK, garantier för att euroländerna inte skulle fatta beslut som skulle drabba länderna utanför euron. Samt, rätten att kraftigt begränsa EU-migranters rättigheter i UK. Av alla kraven tryckte David Cameron på det sista i folkomröstningskampanjen. De tories på remainsidan som beskrev leavesidan som osolidarisk kämpade alltså själva för ett särskilt brittiskt medlemsavtal som fråntar EU-medborgare rättigheter de har i resten av EU.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Några timmar efter omröstningen (och David Camerons avgång) meddelade Skottlands försteminister Nicola Sturgeon att de är beredda att utlysa en ny folkomröstning om självständighet för att förhindra utträde ur EU. Lätt påverkad av flaggorna i fotbolls-EM funderade jag på om Union Jack skulle skrotas då. Jag tänkte på Paul Gilroys bok There ain’t no black in The Union Jack från 1987. Den handlar om hur rasism varit ett bakgrundsbrus i brittisk politik under hela mellan- och efterkrigstiden, som ibland blossat upp till orkanstyrka. Och hur den nostalgisk känsla av brittisk storhet kopplats till De Andras ställning i Storbritannien och Storbritanniens makt i omvärlden.
Den 4 oktober i år är det 80 år sedan en avgörande politisk strid mellan den brittiska fascismen å ena sidan och vänstern och framför allt den migrerade arbetarklassen stod vid Cable Street i östra London. När London i dag framställts som mer kosmopolitiskt än övriga England osynliggörs oftast arbetarklassen i Londons historia.
Under 30-talet präglades det i dag hippa och kulturella östra London av en stor irländsk och en stor judisk minoritet (bestående av flyktingar från såväl Tsarryssland tidigare som av flyktingar undan fascismens i Europa). Det fanns en reell skräck för att fascismen skulle kunna segra även i Storbritannien.
Samtidigt fanns det under depressionen även en stark rörelse mot vräkningar i East End, organiserad av framför allt judiska och irländska invandrare kring kommunistpartiets lokalavdelning i Stepney. Den rörelsen var även en kamp mot "blåskjortorna", som British Union of Fascists (BUF) kallades. Deras ledare Sir Oswald Mosley ville bli en brittisk Benito Mussolini, men hans fascism hade plockat upp den antisemitism som var central för nazisterna, och BUF hetsade mot judar och hotade områden som East End. Kampen mot fascisterna var fysisk på gatorna, men även politisk, det gällde att vinna över de fattiga britter som lockades av BUF:s antisemitiska syndabocksretorik. I angränsande Whitechapel hände det till exemoel att kända fascistsympatisörer hotades av vräkning, och vid flera tillfällen organiserade aktivisterna lokalsamhället och hindrade kronofogdar och polis som kom för att vräka. Ingen skulle vräkas ur arbetarklassens områden av stat och hyresvärdar, de reaktionära åsikterna skulle bemötas separat. På det sättet drog vänstern undan stödet för fascisterna.
Den 4 oktober 1936 försökte fascisterna marschera genom hela East End, men de misslyckades fullständigt, trots massiv poliseskort. Inte bara för att uppemot en halv miljon boende (kommunister, anarkister, socialister och oorganiserade från alla etniska grupper) fysiskt förhindrade dem att komma in i East End. Utan för att den vänster som främst organiserades av flyktingar vann över infödd brittiska arbetarklass till sin sida. Det är förenklat att se "leave" (eller "remain") som rasistisk (eller EU-vurm som antifascism för den delen). Men en sak är säker, den vänster som kämpar för och organiserar migranter i Storbritannien och övriga Europa måste politiskt vinna över de inom den infödda arbetarklassen som lockats av chauvinism, så som gjorts flera gånger i Storbritanniens historia.
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
