Jag och min vän har döpt tillståndet till feministisk depression. Den slår till med jämna mellanrum. Ibland håller den i sig i dagar, ibland i veckor. Jag kan undvika triggers som att klicka på länkar vars rubrik vrålar ”Läs inte det här, du kommer bli arg, ledsen, förtvivlad och totalt uppgiven”, och lindra symptomen genom en rödvinsfylla i sällskap av en förstående vän. Men det finns inget medikament som kan bota kunskapen om strukturer och dess påverkan på oss som individer. 

Det verkar vara en mänsklig naturlag att i första hand vilja att andra ska ändra på sig. Det är ju givetvis det mest bekväma men inte så konstruktivt. Om vi bortser från vansinnig fakta tillika utlösande faktorer för feministisk depression och i stället fokuserar på vad vi själva kan göra för att komma bort från de roller som samhället har prackat på oss, så kommer vi i längden att må bättre. Jag har några tips, som inte är lika huvudvärksframkallande som att dra i sig en flaska rödtjut. 

Sluta att läsa ”tjejtidningar” och träningstidningar. Vi kan lura oss själva att vi blir inspirerade av dem men det enda som egentligen händer är att du hittar nya fel hos dig själv som måste åtgärdas. Det kan vara lättfixat, som att köpa just den där jackan eller att börja dagen med chiafrön och gojibär. Men oftast är det mer svåruppnåeliga för att inte säga omöjliga tankar som smyger sig på. Viljan att justera tandraden, växa eller krympa tio centimeter, få mindre bröst eller gå ner 15 kilo. En skev självbild skapas och upprätthålls av dessa tidningar och sajter. 

Sluta prata om vikt. Över huvud taget. Både din och andras.  

Fundera på vilken bild du har av män och manlighet. Det är inte helt ovanligt att heterotjejer inte vill vara längre eller känna sig större rent fysiskt än killen de är ihop med. Hur låter det om vi tänker tvärtom? Jag skulle bli oerhört störd om mina manliga vänner sa att det enda de vill är att skydda och bära runt på sin lilla kvinna. Vi måste ständigt ifrågasätta oss själva och utmana tankar som liksom bara finns där på grund av könsstereotyp indoktrinering.  

Jag älskar kvinnlig gemenskap men ibland behöver vi bli bättre på att bryta invanda samtalsmönster. Allt som oftast landar diskussioner i relationsproblem och för de som har det, barn. Avbryt dig själv. Fokusera på vem du är i stället. Vad gillar du? Vad vill du bli bättre på? Bjud in en manlig vän ibland, samtalsämnena har en tendens att bli annorlunda per automatik om gruppen inte är homogen. 

Var snäll mot andra kvinnor. Snacka inte skit om hon som alltid lägger upp snyggselfies eller hon som har behov av bekräftelse och uppmärksamhet i sociala sammanhang. Att sänka andra sänker dig själv. Och det är ju precis det som vi måste lägga av med.