Vad som i synnerhet har eskalerat är det som kallas ransomware – digital utpressning. Alla svenskar minns nog hur hundratals Coop-butiker i somras tvingades hålla stängt, efter att kassasystemens mjukvara hackats av den ryskspråkiga hackergruppen R Evil.

För att låsa upp dem på nytt krävde de en summa motsvarande 600 miljoner kronor, i bitcoin. Coop betalade inte, men många företag gör det – utan att ens polisanmäla – då de inte vill dra uppmärk-samhet till hur dålig deras datasäkerhet var från början.

Varje månad betalas 100 miljoner dollar i lösensumma bara av företag i USA. Härom veckan bildades en nya allians av stater, ”Counter-Ransonware Initiative”. Bland de trettio länderna på det grundande mötet fanns såväl Sverige som Nigeria och Ukraina. Däremot var varken Ryssland eller Kina inbjudna av Joe Bidens administration. Cybersäkerheten håller stadigt på att militariseras.

USA höjer nu tonläget mot Ryssland, som anklagas för att se mellan fingrarna på inhemsk cyberkriminalitet. Det finns visst fog för anklagelserna. Faktiskt finns det slående likheter med piratverksamheten i Karibien kring år 1700. Till skillnad från under nollnolltalets konflikter kring fildelning, då talet om ”pirater” i grunden var en långsökt liknelse. Ransomware handlar däremot om faktisk plundring, utförd av aktörer som ibland kan stå under beskydd av en stat. För 300 år sedan togs bytet i guld, nu i bitcoin. Två betalningsmedel som är svåra att spåra, jämfört med de vanliga pengar vi har på våra bankkonton. Utpressare kan ju knappast lämna ut ett vanligt kontonummer. Anledningen till att ransomware har vuxit så stort ska kanske inte främst sökas i Ryssland, utan i det senaste årets spekulativa boom för kryptovalutor.