Med det sagt, Sverige och Socialdemokraternas krypande inför Turkiet och Erdogans krav för inträde i Nato är inte bara ynkligt, det drabbar också min familj. Båda mina föräldrar var peshmergasoldater på 80-talet innan de kom till Sverige. De är kurder från Iran, precis som Amineh Kakabaveh – som Turkiets Sverigeambassadör den 20 maj i år ville se utlämnad till Turkiet.

Min mamma berättade att när de kom till flyktingför­läggningen i Sandviken under sent 80-tal så blev de av personalen bjudna på klassisk svensk högtidsmat. Sill, potatis och allt det där. Hon läste SFI på dagarna och jobbade som städare på kvällarna. Pappa jobbade på Sandvik, detta var under bruksorternas sista suck. Mamma utbildade sig till sjuksköterska och har sedan dess slitit på sjukhus och vårdcentraler över hela landet. Från Kiruna till Österlen, hela rubbet. Där har hon träffat alla möjliga typer, mött glad tacksamhet och rasistiska glåpord om vartannat. Hon delar det här livet med många andra i Sverige, invandrade eller ej.

När jag var tonåring sa jag ofta någonting i stil med ”politik handlar egentligen bara om att skyffla runt pengar”. En förnumstig och ganska irriterande sak för en 16-åring att säga. Mamma hummade lite innan hon svarade:

”Ja, här är det så. Där vi kommer ifrån handlar det om liv och död”.

Hon sa detta nästan lite frånvarande, uppfylld av tanken. Inte som någon form av dramatiskt väggord från en storslagen film, utan lågmält. Och så är det ju, hon har sett sina vänner dö i fält och själv träffats av granatsplitter i ansiktet. Vid fronten idag står män och kvinnor tillhörande milisen YPG och där har de stått och motat tillbaka IS sedan kriget i Syrien bröt ut. Ingen annan militär har lika effektivt lyckats sätta stopp för IS framfart som YPG. De är hjältar.

Jag tänkte på allt det här när SVT den 28 juni kablade ut nyheten att Magdalena Andersson tillsammans med sin ryggradslösa regering bestämt sig för att lismande tillmötesgå alla Turkiets krav för ett inträde i Nato – som i stort sett går ut på att sluta stödja kurder och skicka mer vapen till Turkiet. Inte nog med att ett Nato-medlemskap i sig är oerhört huvudlöst, en slags ”räcka ut tungan och lipa”-gest åt Ryssland som är plågsamt pinsam, till och med för proppmätta socialdemokrater. Man är också villig att slänga ut alla kurder med kopplingar till YPG, som befriat stad efter stad från IS, fritagit kvinnor och barn som hållits som sexslavar i kalifatet. Detta för att blidka Erdogan, en i mångt och mycket precis lika motbjudande diktator som Putin. Sveket är totalt.

Det var länge sedan Socialdemokraterna presenterade en konsekvent ideologisk riktning åt något håll. Just nu affischerar de i Stockholms tunnelbana om hur dålig vården blivit. Med andra handen kör de skottkärror med pengar till försvaret och Nato. Tänker de också att vi ska delta i krig, på annat sätt än att skicka vapen och ammunition till diktaturer som vi redan gör? Den som lever får se. För leva gott, det tror jag alla i S-toppen kommer att göra. Politik för dem handlar om att skyffla runt pengar. •

För övrigt: Se den utmärkta filmen ”Girls of the Sun” från 2018 om du är nyfiken på hur det kunde se ut vid fronten mot IS. Finns att hyra på bland annat SF Anytime.