Emma Green Tregaro målade sina naglar i regnbågens färger för att stödja kampen för de homosexuellas rättigheter i det något efterblivna landet Ryssland, det gjorde hon helt rätt. Det är inte ofta idrottare har några åsikter överhuvudtaget från sin lilla idrottsbubbla så det var uppfriskande och framför allt en viktig åsikt i en viktig fråga. ”Jag kan inte se att kärlek mellan två människor kan vara fel” sa Emma. Jag kan inte förstå vissa människors problem med homosexuella överhuvudtaget säger jag. En stavhopperska från Ryssland (har slutat ta hennes namn i min mun..) hade en motåsikt och sa: i det här landet är vi alla normala, pojkar tycker om flickor och flickor tycker om pojkar. Det var ju så korkat att jag fick kolla klippet på nätet flera gånger för att verkligen förstå, att hon verkligen sa så. Pudeln hon gjorde dagen efter var inget annat än pinsam. Hon var felciterad och skyllde på att engelska inte är hennes förstaspråk, hej och hå. Det var en ursäkt i dignitet med en annan idrottares (har glömt vem) ursäkt efter att ha fastnat i ett dopingtest. ”Jag fick i mig svärmors p-piller, av misstag...” Varför just svärmors p-piller? Emma Green Tregaro gjorde en mycket bra insats genom en enkel handling, hon är nu en gigant bland HBT-människorna med all rätt. Huvudtalare på nästa års Pridefestival? Troligtvis. Jag läste en enkät i Sportbladet där svenska NHL-spelare aktuella för vinter-OS i Sotji Ryssland i februari nästa år fick frågor om de ryska myndigheternas syn på denna sak. Alla utom ett par stycken hade svar som: Det har jag ingen åsikt om, det där vet jag ingenting om, det vill jag inte kommentera. Nä, hur skulle det se ut om en hockeyspelare hade en åsikt. Hockeyspelare har bara åsikter om en tränare sätter dom på bänken, generellt alltså. Storfräsaren Henrik Zäta Zetterberg, som ju är mer än en hockeyspelare ständigt iklädd mjukisbyxor och flip flops var en av två tror jag, som tyckte det var åt skogen. Alltid något. Alltså, jag kräver inte att kända idrottsmän ska uttala sig om allt mellan himmel och gjord men med deras ställning och kändisskap så borde många många fler ta bladet från munnen. Det är först då de blir riktiga förebilder för de miljoner människor som dyrkar marken de går på. Det är 2013 nu och jag fattar inte att vi har den här debatten alls. Låt kärleken slå rot sjöng Ted Gärdestad, låt den slå rot över alla gränser, punkt.

I svallvågorna av Emma Green Tregaros ”tilltag” så pågick det ju friidrott också. Jag vet inte, men när det gäller friidrott så tittar jag ju självklart men känner allt som oftast en likgiltighet till det som jag bevittnar. Atleter som varit avstängda för doping struttar runt på arenan som om ingenting har hänt, har dom ingen skam i kroppen? På presskonferenserna lämnar utövarna lokalen så fort någon journalist ställer en dopingfråga. Ingen verkar bry sig, bryr sig det internationella friidrottsförbundet tillräckligt? Troligtvis inte, de vill ju ha överjordiska insatser av sina tävlande vare sig de är/har varit dopade eller ej. Överjordiska insatser är lika med fler och större sponsorer. Pengar pengar pengar, det är allt som räknas. Att Usain Bolt springer ifrån andra löpare som vi vet har varit dopade med hästlängder säger egentligen allt. Klart som fan han är tokdopad han också, jag kan inte se annat. Bolt vill gärna inte prata doping han heller, vad är problemet om han själv är ren?

Svenskarnas insatser under VM i friidrott då? Ja Abeba Aregawis guld på löpningens blå band 1 500 meter var ju väntat men det ska ju springas hem också. Hon imponerade stort i försöken, semifinal och final. Inga krussiduller, pang på och först över mållinjen. Härligt! Och ja, jag gläds lika mycket över hennes guld som om det varit någon med namnet Sven Svensson från Svenljunga som tagit guld för Sverige. Vi i det numera svältfödda på friidrottsmedaljer landet Sverige tackar för att hon fann kärleken i Sverige och blev medborgare här.