Det var guld på toaletten, det var ett jättegarage med veteranbilar och båtar och en egen privat golfbana. Och självklart ett stort eget skepp. I trä med två jättemaster. Hemmet var en lyxig villa med träsnickerier för många miljoner.

Och så mappar med uppgifter på oppositionella personer.

Och en egen vodka. Alltså sprit med Janukovytjs porträtt på flaskan. 

Det finns något oerhört avslöjande med de här bilderna. Samma typ av bilder har sänts ut över världen varje gång en president avsatts eller flytt. Vem minns inte presidentfru Marcos fantastiska samling av skor i det Filippinska presidentpalatset? Vem missade bilderna från Saddams hem? Den absurda makten skapar absurda hem.

Och bildvisningen fungerar som ett bevis på att störtandet var legitimt. Dessa rika uppkomlingars moraliska bankrutt syns i garderoben och garaget.

Men vänta lite nu?

Hur ser George Bush garage ut? Vilka golfbanor finns runt svenska gods. Hur ser det ut på H&M-ägaren Stefan Perssons fantastiska stora herrgård i England? Och den franska expresidentens hem… är det verkligen en liten lya? Vilken typ av villa bor Goldmans Sachs huvudägare i?

Rikedomen är omoralisk. Att en människa kan äga lika mycket som alla som arbetar i ett land är en samhällssjukdom. Ojämlikheten är vårt största problem. När vi förfasar oss över guldbelagda badkar är det själva meningslösheten i det hela vi reagerar på. Det konstigaste med människor som blir rika och får makt är ju oförmågan att använda pengarna till något vettigt. Den privata rikedomen har inget med företagande eller skapande att göra, den är som en liten svulst på det viktiga. Och ju mer brutal makten bakom rikedomen varit, desto argare blir vi när vi ser resultatet på bild.

Men det intressanta är inte en presidents privata drömmars tomhet. Det intressanta är att en procent på jorden äger mer än alla andra. Varför accepterar vi det?

Sverige är det land på jorden som länge minskade inkomstklyftorna mest. Det skedde från femtiotalet fram till 1982. En politik där vi byggde välfärd, barnbidrag, sjukersättning och faktiskt nästan utrotade fattigdomen från förr. Ja ojämlikheten fanns kvar. Men nivåskillnaderna var låga.

Det här har alltid retat den mer brutala högern i Sverige. Detta att rikedom inte är fint. Än idag är våra rikaste direktörer försiktiga med att skryta över sina miljarder. Och du hittar inga webbsajt som visar rikedomen i svenska finanschefers boenden. I gårdagens Dagens ETC (du hittar på nätet, www.etc.se) hade vi en liten jämförelse som visar hur mycket en rik människa betalar för en vara, jämfört med en normalinkomsttagare. Där en bärbar dator kostar 10 995 kronor för den senare kostar den proportionerligt räknat 40 kronor för en rik som Antonia Ax:son Johnsson.

När man gör sådana jämförelser blir det uppenbart hur farligt ojämlikheten är. För den som tjänar några miljoner kan inte förstå problemet med att en ensamståendes lön inte räcker till vardagens behov. Eller hur det är att leva på en grundpension.

Och det är de rika som fattar besluten i Sverige.

Ja, om makthaven inte är rik så blir hen det snart.

Med makten följer ett avstånd som vi ska bekämpa och inte bara förfasas över.

Det är rätt enkelt.

Omfördelning. Skattekrona för skattekrona.

Hör marken skaka.