Jag reste till Prag för att möta våren men det var regn, rusk och så människor som berättade om hur svenskarna bombarderade staden och försökte inta den.

Ja, det fanns en tid på 1600-talet då Europas blodtörstigaste och mest expansiva krigsmakt var Sverige. Det är intressant att få höra de berättelserna från andra sidan. Svenskarnas erövringskrig och plundringståg över Europas bördigare slätter är ju inget vi själva brukar prata om. Och jag tror nog skolorna fortfarande lär de unga att Gustav den II Adolfs död var lite heroisk (om de har historieundervisning kvar vill säga). Men den runde kungen dog i ett erövringskrig där Sverige försökte bli en stormakt som levde på andra länders rikedomar.

Nå, Prags torn och murar höll.

Stadens popularitet som turistmål bygger mycket på att den inte blivit förstörd trots att den ligger mitt i det Europa där nationernas arméer vandrat som flitigast i århundraden av ständiga krig. Inte ens andra världskriget förstörde Prag. Det är därför man kan gå på gata efter gata och se vackra gamla hus, söka sig in på gårdar med ännu mindre hus och sen vandra i trappor upp i torn och tinnar och till slut äta i fina lokaler ibland i flera våningar.

Du går i trappor i Prag (rulltrappan verkar inte uppfunnen än) och du ser väldigt mycket vackert i centrum. Inte ens Sovjettiden kunde förstöra stadens karaktär. Men samtidigt är det något som skaver. Efter några dagar kryper insikten fram. Du träffar fler turister – såna som du själv – i Prag än i någon annan stor huvudstad.

Hela centrum är nymålade och uppfräschade små hus utan stora reklamskyltar, i stället målar man direkt på murbruket vad man har att erbjuda, för det är en turistshoppingstad utan like.

Gata upp och gata ner med små butiker som säljer… tja, vad nu en besökare kan tänkas vilja ha…. Och i några stora gallerior träffar du H&M:s vårmode ihop med Lindex och andra butiker du känner igen hemifrån. Det är lite grann som ett gigantiskt Disneyland fast mycket större och utan nöjespark. Och med en jättefin katedral.

Bakom Prags nya karaktär ligger en förändrad ekonomi. Runt 60 procent av invånarna i landet jobbar i dag med servicejobb. Bara 37 procent inom produktion och så några få inom jordbruk.

Det är helt enkelt så att en allt större del av mänskligheten arbetar med att ta hand om varandra.Turism är ju att ta hand om andra.

Det här är en lång historisk förändring och den kommer bara accelerera i takt med att industriproduktion och jordbruk sköts alltmer av intelligenta maskiner och allt mindre av människor.

Det viktiga med det här är att Prag är ingen fattig stad. Tvärtom är den mycket rikare i dag än 1990 då tung produktion var mer omfattande (liksom en gigantisk byråkrati, vilket väl i och för sig också är ett slags servicejobb…). Vår framtid handlar om hur vi ska sprida de värden som skapas av alla maskiner på ett sånt sätt att vi människor får mer tid att ta hand om varann.

Det är den stora politiska frågan (efter att vi löst klimathotet).

Hur ska vi fördela våra rikedomar och vår tid?

Detta är sånt man tänker på när man vandrar på den ålderdomliga steniga Karlsbron, ja just den där som svenskarna lyckligtvis inte lyckades erövra.