Jair Bolsonaro vill att Brasilien ska dra sig ur Parisavtalet. Han vill öppna naturreservaten för gruvexploatering och aktivt skynda på skövlingen av regnskogen i Amazonas, en av planetens mest livsnödvändiga lungor för att binda koldioxid.

Bolsonaro vill också stoppa allt statligt stöd till miljöorganisationer och slänga ut WWF och Greenpeace från landet.

I världens tredje största land kan president Trumps klimatskeptiska politik ges ännu mer utrymme, om republikanerna vinner mark i kongressvalet nästa vecka.

Samtidigt leds allt fler länder i världen av högerpopulister eller rena diktatorer som mest ser kampen för klimatet som en konspiration från den liberala vänstern. Från Kina och Filippinerna till Ungern, Polen och Turkiet går världsledare i klinch med miljörörelsen. Deras kamp mot ”globalismen” är också en kamp mot klimatet.

Allt detta händer i en tid när varenda tung rapport från forskare och experter bokstavligen skriker ut att jordklotet håller på att gå under om vi inte agerar omedelbart.

Härom veckan kom nya siffror om att även de svenska koldioxidutsläppen fortsätter att öka. Världen är fortfarande fast i ett djupt beroende av kol och olja. FN:s klimatpanel IPCC:s rapport konstaterade nyligen att den globala uppvärmningen måste begränsas till maximalt 1,5 grader för att det inte ska bli förödande konsekvenser. Och att det ”inte är omöjligt, men kommer kräva en omställning som saknar motstycke i alla delar av samhället”.

Kort sagt: Om vi inte genast vänder utvecklingen och minskar koldioxidutsläppen är det kört.

Men i flera av Sveriges största medier är det som om allt bara är på lek. Som om klimatkrisen inte finns på allvar i vår vardag. Aftonbladet, Nordens största tidning, valde härom dagen att köra en löpsedel och en hel extrabilaga om att flyga till Thailand. Svenskarnas ständiga drömresmål om vintern.

Att flyga tur och retur från Sverige till Thailand släpper ut 2,5 ton koldioxid per person, det vill säga ett halvt ton mer än den nivå vi kan släppa ut totalt på ett helt år för att ha någon som helst chans att klara klimatmålen.

En av de sämre aktörerna är sorgligt nog public service.

P1 har förvisso ett bra klimatprogram i ”Klotet”, men är ofta pinsamt yrvakna i sin dagliga bevakning, inte minst kring flygets påverkan, vilket Medievärldens Axel Andén debatterat med Ekot-chefen Olle Zachrisson i en rad inlägg under hösten.

Och SVT uppmanade oss härom veckan att vi ska ”packa lätt” när vi gör våra långflygningar. I populära ”Morgonstudion” sitter SVT:s egen resejournalist och ger tips för att ”flyga klimatsmart”, som om flyget i sig inte är det stora problemet, som om ett par långflygningar om året vore helt omöjliga att undvika för den svenska medelklassen.

Hon poängterar att ”flera flygbolag har slutat med dagstidningar” eftersom det påverkar vikten i kabinen, och därmed ökar bränsleåtgången och utsläppen. Hon vill att vi ska välja flygresor som gör ”gröna landningar”.

Problemet är ju bara att hur lätt vi än packar och hur mycket vi än glidflyger in på landningsbanan så är själva flygningen i sig en oundviklig källa till den väntande katastrofen.

Det är som att alla bara vill vara barn som blundar, håller för öronen och skriker ”blablabla” högt för att undvika att få reda på hur det verkligen ligger till.

Orkestern fortsätter spela medan skeppet sjunker.

Men det finns positiva undantag: Dagens Nyheters kulturchef Björn Wiman lyfter klimatkrisen i sina krönikor varje vecka. SvD och Expressen har steppat upp ordentligt i sin klimatbevakning. Podcasten Lilla Drevets överstepräst Ola Söderholm har gjort en rad frustande inlägg som jämnat klimatbevakningen med fotknölarna.

Att Lilla Drevet nu tar tre månaders paus eftersom Ola ska vara föräldraledig är därför deppigt. Jag tror att de får en hel del lyssnare att vakna upp ur klimatdvalan, och de behövs mer än någonsin den här vintern.

Mycket av den bästa klimatjournalistiken i dag finns på ekonomisidorna.

Nyligen kunde vi läsa en rubrik i näringslivstidningen Veckans Affärer som löd ”FN-rapport: Marknadskrafterna dödar planeten – dags för nytt ekonomiskt system”.

Och i brittiska Financial Times, världens kanske högst ansedda affärstidning, skrev ekonomiredaktören Martin Wolf en krönika härom dagen om att det är skamligt att inte agera mot klimathotet och att vi måste skifta till en helt ny väg och att tillväxten inte kan fortsätta som den gör idag.

När rösterna höjs från näringslivshåll kanske till och med resejournalisterna kan börja vakna snart.

För om vi ska ha ett jordklot att leva på i framtiden så måste vi alla göra något nu.