Enligt forskningen dör lågutbildade tidigare än högutbildade. Fetma, hjärt- och kärlsjukdomar, alkohol- och drogmissbruk och stress är vanligare – och arbetsskadorna fler.  

Detta är inga konstigheter. Dock kan det bli problem om man stirrar sig blind på just utbildningsnivån och därmed tro att orsaken till ohälsan bygger på okunskap och att den enda lösningen ligger i attitydförändring och utbildning.

Jag – och väldigt många med mig– är uppväxt i en så kallad lågutbildad omgivning där de vuxna i ens närhet försörjde sig genom tungt, stressat eller monotont kroppsarbete och mycket av näringsintaget bestod av snabbsmält, billig, processad skräpmat som överdoserades med förhoppning om att höja kroppens lyckohormoner (dopamin, serotonin och endorfiner).

När helgen kom eller när arbetsskadorna gjorde sig påminda dövades den fysiska och själsliga smärtan med mer skräpmat, alkohol eller smärtstillande och i bästa fall genom snabb motorcykelkörning och sexuell aktivitet (som i sammanhanget var de enda sunda hormonstimulerande aktiviteterna).

Att man i den typen av liv dör tidigare och råkar ut för allsköns fysiskt och psykiskt elände säger sig själv.

Orsaken till ohälsan ligger alltså inte i okunskap utan i ens så kallade socioekonomiska situation.

Därför måste människors livssituation förändras i grunden. 

Om människor har inflytande över sin vardag, makt på sin arbetsplats, tryggad och bra inkomst och noll risk för arbetslöshet, samt har möjlighet att genomföra sina livsdrömmar har vi ett samhälle där ohälsan försvinner av sig själv och informationskampanjer blir överflödiga. 

Med detta sagt ska jag ändå slå ett slag för en nationell folkhälsokampanj. För i väntan på att tillräckligt många är intresserade av att skapa drömsamhället måste man plåstra ihop så gott det går för att åtminstone rädda några individer.

Jag är till exempel evigt tacksam till mina föräldrar som lät mig börja med brottning tidigt och gav mig vispade råa ägg när jag inte ville ha skräpmat, och till min gymnastiklärare i grundskolan som peppade mig till att träna gymnastik och styrkeövningar. 

Jag tror ärligt talat inte att jag levt idag om jag inte hade min träningsbakgrund. Många skulle varit narkomaner eller utslitna om de inte tidigt hittat boxning, kampsporter, styrketräning eller diverse bollsporter. Med träningen kommer också sundare matvanor och minskat alkoholintag. 

Samhället bör stödja dessa arbetarklassporter, utöka skolgymnastiken, införa obligatorisk näringslära från första klass samt enbart servera nyttig bambamat.

Detta kommer som sagt lösa folkhälsoproblemen lika lite som diverse kampanjer löser andra samhällsproblem. Men ett antal människor från fattiga förhållanden kommer kunna räddas och få ett värdigare liv. 

Kanske blir det några av dessa människor som i sin tur får kraft och styrka att gå i täten för att skapa det framtida drömsamhället där alla folkhälsoproblem – och övriga samhällsproblem för den delen – för evigt är bortblåsta.