En gång skulle jag hitta riktigt slappa och otränade personer till ett program om typ ”träning och motivation”. Minns fortfarande med fasa hur jag raggade eventuella deltagare från World of Warcraft-forum (hej egna fördomar om gamers som bleka coladrickande Gollum:ar framför skärmarna!) och krystade fram frågor till dem om hur många armhävningar de kunde göra. Så var det partytjejerna jag intervjuade: ”Kan vi filma när du röker? Kan vi filma när du dricker Red Bull?”. För självklart skulle det bres på och överdrivas. Det blir ”bra tv”.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Det här höll jag inte på med så länge, men tillräckligt för att förstå att det fenomenala, svarta satirdramat Unreal (går på amerikanska Lifetime) som kretsar kring den fiktiva dejting-realityserien Everlasting, är oerhört träffsäkert. Så är också Unreal skapad av dels en före detta Bachelor-producent, Sarah Shapiro (som hoppade av för att hon ”som feminist mådde dåligt av det”) samt en riktig tv-veteran, Marti Noxon. Fans av Buffy the vampire slayer känner säkert igen namnet, Marti Noxon har varit både producent och manusförfattare.

Den som sett det världsberömda formatet Bachelor kommer känna igen sig i Unreals påhittade Everlastning. Liksom Bachelor går Everlasting ut på att en rik och vacker man bor i ett flott mansion tillsammans med en massa kvinnor, som allihop har ”en historia”. Dessa kvinnor måste utmärka sig på olika sätt för att inte bli hemskickade. Alla blir stormkära, det gråts och tindras och hatas. Men för att få den där gråten och tindrandet, alltså ”bra tv”, manipulerar Unreals producenter Rachel och Quinn deltagarna. De går över lik, bokstavligen, för att få tittarsiffrorna att stiga i höjden. Ibland måste jag se bort och sänka ljudet, ingen feelgood här inte!

Det är lätt att förakta reality-tv, även om det är länge sedan som Expedition: Robinson skapade rubriker med ”mobbnings-tv”. Men det finns faktiskt något som reality-serierna gör väldigt bra.

Nu har Unreals andra säsong precis dragit igång. Rachel har blivit befordrad. Men djupt där inne under sin cyniska ”det blir bra tv!”-yta, döljer sig ändå något slags idealism (som hon i och för sig snabbt glömmer för jobbets skull). Rachel vill ändå förändra något, och det har hon gjort genom att säsongens kille, som alla kvinnor ska slåss om, är svart. Varför är detta anmärkningsvärt? Jo för under hela tiden som det verkliga Bachelor, som triumfartat tuffat på i 20 säsonger, under hela 14 år, så har ingen man varit något annat än vit. Det är också välkänt att ingen deltagare av annan hudfärg än vit blivit vald till sist. Unreal alltså har skapat en fiktiv tv-historia som ingen i verkligheten vågat göra – än.

Jag behöver knappast hålla en föreläsning för er att normen, på tv som överallt annars, är en vit heterosexuell medelklassman. Det vet ni. Men har ni tänkt på att reality-genren ofta är bättre på representation än det mesta i tv-väg? Tänk på alla tjejer med annan hudfärg i Top Model, till skillnad från den kritvita modellbranchen. Hur många homosexuella har inte äntligen fått synas som stjärnor i publikkära succéer som Project Runway (min favorit), eller Top Chef? Ta RuPauls Dragrace ... Eller varför inte svenska Ullared? Oavsett vad man tycker om vissa realityprogram får ändå människor långt bort från den vanliga, vita, manliga medelklassnormen ta plats. Ibland kan faktiskt ”bra tv” vara bra tv.

(Fast ... Den här moraltanten tänker ändå tillåta sig själv att avsky program som Ex on the beach.)

Läskiga realitysatiren Unreal

Sett realityserien Bachelor eller Bachlorette någon gång? Ni vet serien där en man (eller kvinna) bor på ett flådigt mansion under ett antal veckor, en efter en får åka hem, tills det bara finns en enda kvar och det blir lycklig kärlek (oftast inte)? Unreal är en otroligt träffsäker, läskig, rolig och smart satir på Bachelor-franchisen. Här handlar det om den fiktiva serien Everlastning, där producenterna går över lik (bokstavligen) för att få till bra stories. Andra säsongen har precis börjat, på amerikanska kanalen Lifestyle.

Top of the lake kommer tillbaka – med stora namn

Minns ni Top of the lake? En lite (eller mycket) annorlunda krimserie som utspelade sig på Nya Zeeland. Regisserad av Jane Campion (Oscarsbelönad för Pianot) och med Elizabeth Moss och en härlig Holly Hunter bland huvudrollerna. Säsong 2, som tyvärr inte kommer förrän 2017, har nu lyckats dra till sig självaste Nicole Kidman och Gwendoline Christie (Game of thrones, The force awakens). Ett ytterligare bevis för att tv-serien fått samma status som filmen. Första säsongen kan ses på Netflix.

Kan Stranger things vara årets bästa nya serie?!

Det var länge sedan jag såg en trailer för en ny serie och kände att det här, det är verkligen något för mig. Beskrivningen av nya Stranger things verkar ha tagit alla med storm, i alla fall oss som älskar Stand by me, E.T., Super 8 och alla andra filmer som utspelar sig tidigt 80-tal, med barn i pottfrilla som BMX-cyklar i gäng och löser övernaturliga mysterier. Och vem är med? Winona Ryder! Hur kan detta bli något annat än totalt awesome?! Alla avsnitt kommer på Netflix i juli, så låt sommarregnen komma!

Nashville räddas och får en femte säsong

Plopp plopp plopp säger det om alla nya serier som dyker upp hela tiden. Det är fruktansvärt svårt att överleva i den extremt hårda konkurrensen och många serier läggs ner i förtid till fansens stora förtvivlan. Sorgligast i år är att det inte blir nya avsnitt av varken Togetherness eller Agent Carter, två av mina favoriter. Men fansen slutar sällan hoppas, speciellt inte då det visat sig att streamingkanaler inte är främmande för att plocka upp och rädda avfärdade serier. Hulu tog sig an The Mindy project som blivit nedlagd, och det är även på Hulu som den nyss nedlagda, men av många älskade countryserien Nashville kommer visas – så det blir en femte säsong trots allt!

I Sverige kan Nashville ses på Viaplay.

Lättnad: Det blir en Sommar med Ernst!

Plötsligt blev jag rädd: jag har inte sett det skrivas något om sommarens Sommar med Ernst! Jag googlar. Hittar ingenting. Frågar runt. Ingen vet. Men så äntligen kom både besked och premiärdatum på Ernst Kirchsteigers Facebooksida: 14 juli drar det igång. Puh! Jag älskar faktiskt helt oironiskt Ernst Kirchsteiger och hans pyssel. Kan knappt bärga mig till vi får se det ruckel han ska mysa runt i den här sommaren!