Syftet med sådana lagar är såklart att bilförare ska rikta sin uppmärksamhet på trafiken, inte på en skärm. Därmed hamnar lagen, rent objektivt, i konflikt med den uppmärksamhetsindustri som har investerat en massa kapital i att fånga vår uppmärksamhet, oftast i syfte att trycka i oss reklam.

Uppmärksamheten är kopplad till våra sinnesorgan, särskilt ögon och öron. Högst marknadsvärde har ögonen, alltså det vi kallar skärmtid. Men till följd av en skärpt konkurrens om våra ögon, har allt mer kapital investerats i att fånga våra öron med allt från musik och poddar till olika slags appar för gruppsamtal. Samtidigt har röststyrda enheter blivit allt mer utbredda, såväl i hemmet som i bilen. Förbudet mot rattsurfning har säkerligen fått många bilister att ta steget till att slå på en röststyrningsfunktion.

Kanske kan vi tänka oss uppmärksamhetsindustrin som uppdelad i två konkurrerande lag: ögonlaget och öronlaget. Ena laget vill maximera vår skärmtid. Andra laget vill hellre förmå oss att navigera med rösten medan våra öron omsluts av lurar som eliminerar störande verklighetsljud (så kallad brusreduktion). Storspelare som Apple har dock råd att samtidigt satsa på båda lag.

Förbudet mot rattsurfning innebar ett litet bakslag för ögonlaget. Men för fiffiga entreprenörer finns det alltid en lösning. Apple kallar det Carplay och presenterade just utökade planer. Låt mig sammanfatta filosofin:

Om det blir förbjudet att fippla med pekskärm i bilen – bygg i stället en bil runt pekskärmen! Byt ut bilens instrumentpanel till en jättestor skärm för allt från bränslenivå och navigation till kalender och pushnotiser (reklam lär bara vara en tidsfråga). Vem bryr sig om Iifall skärmen tar bilisternas uppmärksamhet från trafiken – snart, snart kommer bilarna ändå att vara självkörande!