Ni har kanske hört om poliserna i Kronobergs län som nyligen fattade misstanke om att en kollega stal kaffepaket på stationen. Konstaplarna med en magkänsla av guds nåde gillrade därför en fälla: kaffepaketen markerades med en diskret prick. När ett sådant paket snart noterades saknat och den misstänkte dessutom varit på stationen vid försvinnandet, slog kollegorna till. En husrannsakan senare återfanns kaffepaketet mycket riktigt hemma hos den misstänkte och åtal väcktes. I skrivande stund har jag ingen aning om utfallet.
Hos allmänheten har detta väckt sarkastiska reaktioner. Fyndiga tweets har skrivits om hur polisen minsann utreder varandra för kaffepaket men låter våldtäkter och dråp falla i glömska. Rimligtvis borde det också ha skämtats om hur det här visar att smålänningar verkligen är snåla. Jag har personligen inte sett några sådana skämt men öppnar här en dörr för alla som är sugna att skoja om det.
Själv ser jag en mycket mörkare verklighet skymta bakom den här händelsen. Om polisen går såpass långt för kaffe, låter de verkligen värre saker falla i glömska? Eller blir repressalierna i själva verket såpass grova att de aldrig får nå allmänheten i en rättstat?
Till exempel säger åklagaren i fallet att poliskollegorna upplevt en ”obehaglig stämning” på jobbet på grund av kaffepaketen. Om sådant är grund för obehag för våra svenska – i varje fall småländska – poliser, förstå då vad en analvåldtäkt med batong kan skapa för känslor. Kanske såpass starka känslor att förundersökningen i själva verket läggs ner för att det inte går att rapportera om vad de känslorna ledde till.
Kaffehändelsen har även rubricerats av åklagare som stöld vilket talar ytterligare för hur allvarligt brottslighet inom den egna kåren måste hanteras. Ett kaffepaket värt 38 kronor som någon tagit utan att bruka våld borde rimligtvis behandlas som ringa stöld. Men för polisen är det här inget oskyldigt snatteri. En kan bara undra hur de egentligen rubricerar sinsemellan att skjuta ihjäl en funktionsvarierad person med tre (av 25 avfyrade) skott.
Att en polis i Sundsvall nyligen uppmärksammats för att ta moralen i egna händer styrker ytterligare hur hårt polisen måste agera internt. Han beslagtog nämligen haschbongar i en godisbutik nyligen. Inte för att det är olagligt att sälja haschbongar – för det är det inte – däremot för att det är ”olämpligt”. Olämplighet ingår nog inte i något av rekvisiten i narkotikastrafflagen men våra svenska poliser ser saker vidare än så.
Det får en ju att undra vad de egentligen gör när vi tror att de hemskaste av trakasserier mot medborgarna går obestraffade. Mot bakgrund av ovanstående kan en bara föreställa sig hur många utomrättsliga avrättningar som skett inom poliskåren. Plötsligt framstår det som rena rama semestern att rasprofileras, misshandlas och dumpas i ett avlägset skogsområde.
För övrigt måste någon säga till Jonas Gardell att det faktiskt finns kulturarbetare där ute som uppskattar minskad smittspridning på jobbet.
PRENUMERERA PÅ NYHETSMAGASINET ETC
Den här artikeln kommer från Nyhetsmagasinet ETC
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
