Festivalsommaren har varit minst sagt för jävlig. I år igen. Way Out West pågår just nu i Göteborg och när jag skriver den här texten har jag ingen aning om hur många fullbordade eller försök till sexualbrott framför scenen eller på festivalområdet det kommer att rapporteras till polisen därifrån. Det har gjorts anmälningar tidigare i sommar från Putte i parken i Karlstad, Sweden Rock Festival i Sölvesborg, Summerburst i Stockholm, Härnösands stadsfest och Emmabodafestivalen.
Och så Bråvalla. Festivalen kunde summeras i totalt 23 anmälningar om sexuellt ofredande, där fyra rubricerades som våldtäkt och en som sexuellt tvång. Oavsett vilken roll ekonomin spelar för Bråvallas ledning när de väljer att ställa in nästa års festival, så är det bra att de offentligt säger att det är på grund av sexualbrotten. Det är en tydlig markör om att nu räcker det.
Men det är så klart inte festivalerna som är grundproblemet. Det är synen på kvinnor som mindre värda än män. Det är kvinnohatet och mäns våld mot kvinnor. I år igen. 97 procent av dem som misstänks för sexualbrott är män, enligt Brottsförebyggande rådets statistik för 2016. Om så alla Sveriges festivalarrangörer bestämmer sig för att ställa in sina evenemang, kommer det fortfarande att ske våld mot kvinnor, sexuellt och icke-sexuellt.
Kvinnoföraktet, kvinnohatet och rätten män tar sig över kvinnors kroppar och liv har alltid funnits där. Maskulinitetsnormen är stark, ibland ser vi den tydligt, ibland smyger den sig på. Med all rätta har fokus de senaste åren mer och mer lagts på männens ansvar för våldsbrotten de utsätter kvinnor för. När alla goda råd som tjejer får för att skydda sig, som att klä sig annorlunda, lära sig självförsvar, skaffa överfallslarm, aldrig gå ensamma hem sent på kvällen, vrids ett varv och adresserar killarna i stället blir det tydligt hur absurt det egentligen är.
Ung vänster delade ut flygblad utanför Bråvalla för tre år sedan med ”8 tips till killar – för att inte våldta” och tidigare i år gjorde handbollsspelaren Linnéa Claeson en video riktad till killar med titeln ”Tio tips för att undvika våldtäkt”, där hon bland annat gav det eminenta rådet ”Gå inte hem själv på natten om du tror du kanske kommer våldta någon som går ensam. Be en vän följa dig hem eller ring och prata med någon hela vägen till din dörr så du kommer hem säkert. Better safe than raping someone, som jag brukar säga”.
Jag både jublar och applåderar. Men jag tror tyvärr att det kommer ta väldigt lång tid innan maskulinitetsnormen förändras och jag tror tyvärr att vi kan ha hur många coola tjejer som helst i offentligheten som protesterar mot patriarkatets vidriga konsekvenser, som vägrar vara tysta och osynliga och är förebilder för andra flickor och kvinnor. Det behövs fler män, välkända och okända, offentligt och privat, som visar alternativa sätt för hur en man kan vara. Ska pojkarna förändras, måste männen gå före. Tills dess vågar jag inte göra annat än att råda min blivande tonårsdotter att hon ser efter sig själv och sina vänner.
