Eller det faktum att Sverige för ett år sedan hade ett miljödepartement. 

När Kristersson blev Sveriges statsminister begravde hans regering det anrika departementet över en natt. Istället, sades det, skulle klimatpolitiken inordnas under näringsdepartementet.

I teorin är det inte en dålig idé. Miljön borde inte vara en separat politisk fråga, utan den borde inordnas i alla politiska frågor. Men i praktiken blev det inte så. Istället har klimatfrågan under Buschs och Pourmokhtaris regi blivit en fråga om ... energi. 

Dessutom minskade budgeten för klimat- och miljöåtgärder med nära 60 procent. Naturskyddsföreningen sammanställde då anslagen och kunde konstatera att pengarna till åtgärder för att återställa hav- och vattenmiljöer minskade med en femtedel. Anslagen till skydd av värdefull natur minskade med en tredjedel.

Utöver det försvann satsningarna på snabbtåg, precis som reduktionsplikten. Grädden på moset? Prissänkning på bensin och diesel. Resultatet blir ett Sverige som inte kommer nå klimatmålen till 2030. Om dessa mål ens fått överleva till dess.

Att miljödepartementet begravdes gjorde alltså att stora delar av miljöpolitiken dog. Det hela var en slags lightversion av hur den före detta amerikanska presidenten Donald Trump förbjöd jordbruksdepartementet att använda ordet klimatförändring medan han var president. För Pourmokhtari och Busch har en sådan censur varit onödig, eftersom varken pengar, politik eller departement gett utrymme för miljön.

Ett drygt år efter miljödepartementets jordfästning är det dags för en ny budget.

Nu vill regeringen tvätta bort sitt klimatskadliga rykte. Häromveckan berättade därför Pourmokhtari att anslagen till skyddsvärd natur nu ska öka med 500 miljoner per år. Det är viktigt för den biologiska mångfalden, menade ministern. Men tittar man närmare på siffrorna är anslaget fortfarande mindre än vad det var före regeringsskiftet. Det är dessutom en miljard mindre än vad Naturvårdsverket begärt. Samma ekvation appliceras nu på anslagen för hav och vatten.

Parallellt med Pourmokhtaris ”satsningar” häller regeringen bokstavligt talat bensin på klimatelden, då den lägger miljarder på att subventionera fossila drivmedel. 

I skrivande stund vet vi inte hur resterande klimat- och miljöbudget kommer se ut, men med 2023 års facit i hand ser framtiden inte så ljus ut. Därför är det av största vikt att vi är uppmärksamma nu. Att vi inte vänjer oss vid regeringens tragedi till politik. 

Det är lätt att glömma att en annan värld är möjlig när ord, departement och politik elimineras. Försvinner ord som miljö från politiken blir det svårt att formulera varför miljön är viktig. Fifflar man med anslagen och sänker ribban vid spelets början kan man till och med få en klimatskadlig politik att se ut som en satsning. 

Därför tror jag att vi nu måste koncentrera oss på att hålla minnet vid liv. Vi måste komma ihåg att det fanns en tid när miljödepartementets existens var lika självklar som Espresso houses frapinos. Att det faktiskt fanns en tid där Sverige kunde – och ville – nå sina klimatmål. 

När nästa slakt mot klimat- och miljöanslagen kommer får vi inte rycka på axlarna och säga ”det är som vanligt”. För inget är som vanligt. Vi får inte låta oss luras av deras historierevisionism. Istället ska vi vara minst lika rosenrasande som vi var förra året. 

Det fanns ett före Pourmokhtari och Busch, och det kommer finnas ett efter.

Nej, man kan inte komma ihåg alla butiker som fanns före Espresso house. Men det finns en sak vi inte får glömma bort när verkligheten förändras: Det är att en annan värld har funnits och att den är möjlig. Framtiden är inte enbart kafékedjornas – eller borgerlighetens – att forma.