Överlag är jag ändå nöjd med resan och gänget jag åkte med lovade att vi skulle åka tillbaka så att jag skulle kunna få se det som jag ändå missade.

Två dagar efter hemkomst kom nästa stora grej: en svensexa. Fortfarande förkyld som en gnu men jag hade i egenskap av toastmaster lite av en nyckelroll tillsammans med bestman så det var bara att bita tag halstabletten och röva bort brudgummen efter att ha tryckt in honom i en ofantligt tjusig stålmannendräkt. Den resan tog oss till Karlskoga och Boda Borg som är ett äventyrsland i stil med fångarna på fortet. Mycket svingande i rep och krypande i tunnlar och allt ska göras så snabbt som möjligt. Inte särskilt anpassad för jätteförkylda toastmasters med andra ord. Brudgummens familj kommer ifrån Norge så vi bestämde att det skulle bli landskamp. Och även fast Sverige hade den sjuke och långsamme så blev slutresultatet ståtliga 8-2 till Sveriges favör. Det blev en brakseger med andra ord! Efteråt blev det middag och uppdrag på stadens torg till lokalbefolkningens förtjusning. Vi klarade av det allesammans och brudgummen ska fortfarande gifta sig imorgon och jag är fortfarande förkyld. Men har jag klarat av en utflykt till London och en svensexa av rang så ska väl ett bröllop inte vara någon större utmaning. Eller?

Om jag får komma med råd till folk som går i giftastankar så tycker jag att det finns två alternativ: Gör det inte eller åk till Las vegas. Det skulle spara in så mycket huvudvärk och pengar. Min sambo är brudtärna och syster till bruden och jag är toastmaster och god vän och vår tillvaro genomsyras av bröllop. Och då är det inte ens vi som ska gifta oss! När man tror att en sak är klar och man kan andas ut då kommer det en helt ny sak man måste klämma in. Nåväl, nu är det slutspurt och det kommer hur som helst bli väldigt kul och spännande att få allting att fungera på själva dagen.

Något som däremot inte får störas av enfaldiga sjukdomar är den årliga marknaden. Kopparbergs nyårsafton. Jag ser fram emot den helgen lika mycket som vanligt och jag hoppas att den lever upp till alla förväntningar. Förra året så blev jag tvungen att jobba på söndagen så jag missade open mic och bartömmningen. Men i år finns inget som hindrar förutsatt att jag frisknar till och får tillbaka rösten.

Nu känner jag att kraften rinner ur kroppen så jag tänker brygga en kopp kaffe och välta omkull mig i soffan och vila mig i form till en ny dag med, förhoppningsvis, större möjligheter till friskhet.

Vi ses på Marken!