Han väcker sin fru med kaffe på sängen. Smeker håret ur hennes ansikte och kysser hennes rygg, hennes svank. Hon drar skrattande av hans tröja och lägger sig på rygg under honom. Sedan knäpper han upp sina byxor och tränger in i henne utan minsta ansats till förspel. 

Så här avtändande börjar tv-serien The Affair, ett av otaliga exempel på hur de flesta sexskildringar vi prackas på i film och på tv totalt utgår från mannens sexualitet. 

Och det är inte bara kvinnor som åsidosätts. Även homosexuella, transsexuella, asexuella, funktionsnedsatta ... Sex på tv och film är för dudes. Strejta, kåta, normalfungerande dudes.

Nu anser både en dansk sexologiprofessor (DR, 2/3 –15) och en svensk porraktris (SVT Opinion, 17/3 –15) att porr bör visas i skolan, att det skulle vara ett bra sätt att prata om den bilden av sexualitet kontra verklighetens: Går sex till som i porren? Är porr kvinnoförnedrande? Vilka ställningar är skönast för killen respektive tjejen (yes, bestämd form, gudbevars att det skulle vara två av samma sort)? 

Så förutom mainstreamkulturens mycket enahanda sexscener ska vi också tvinga på tonåringarna porren – den kulturyttring som mest av alla (näst Nickelback) utgår från mannens preferenser?

Sexologiprofessorn och porraktrisen hävdar att nästan alla 15-åringar redan har sett porrfilm och att undervisningen skulle kunna göra dem till ”informerade konsumenter”. Men om alla redan ser på porr behöver den ju inte visas i klassrummet. ”Man måste ju inte vara i havet för att snacka om fiskar”, som en sexupplysare jag känner sa. Hon påpekade dessutom att ungdomarna hon träffar i skolorna är helt medvetna om att porr är som teater, ”att det är fusk, på låtsas och hittepå”.

Kan ni tänka er hur obekvämt det skulle vara att se en p-rulle med sina klasskamrater? Eller lärarnas arbetsmiljö i en sal full av 15-åringar som är ännu mer hormonstinna än vanligt?

För det är ju inte porr som kidsen behöver, det är pirriga skildringar av kärlek och sex. Något att stilla nyfikenheten med, att få fantisera om och fundera över om man själv skulle gilla. Och i fiktionen finns det plats för alla möjliga preferenser, synvinklar och sexualiteter – i alla fall för den som skrapar lite på ytan. Vi var nog tusentals flator som storögt läste Stjärnor utan svindel när den kom ut. Eller människor av alla kön och läggningar som läste tummade exemplar av Grottbjörnens folk eller Anaïs Nins noveller. Och serier som L-word och Looking måste vara en guldgruva för de hbtq-generationer som kommit efter min. 

Förhopningsvis får vi snart se mer av normkritiskt och inkluderande sex även på bio och i de stora tv-produktionerna. Till dess tror jag att nyfikenheten stillas bäst på kammaren – inte i klassrummet. Föräldrar, lärare, bibliotekarier och ungdomsmottagningar kan göra ungdomarna en tjänst genom att se till att det finns en och annan bok i hyllan med extra läsvärda sidor. Så att säga. Och du kan ge bort en prenumeration på Kamratposten till något mellanstadiebarn i din närhet. Kropp och knopp is still going strong, tydligen.

(Och oavsett vad du är nyfiken på: kom ihåg att webbläsaren har en funktion för privat surfning och att många bibliotek har automatiserad utlåning av böcker, så du slipper stå rödkindad mittemot bibliotekarien med 50 nyanser av svettiga händer...)