Samtidigt har den svenska kärnkraftens företrädare hög status för sin politiska skicklighet bland kollegor i världen. Trots en folkomröstning som beslutade att kärnkraften skulle avvecklas lyckades man därefter mer än fördubbla den installerade kapaciteten. Sedan 1980-talet är Sverige därmed det land i världen som har mest kärnkraftkapacitet per innevånare.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Under 2016 har det internationella ryktet stärkts när man även lyckades få med Miljöpartiet på beslutet att avskaffa effektskatten på kärnkraft.
Men politisk skicklighet, flest reaktorer och störst generatorkapacitet per invånare betyder inte nödvändigtvis att Sverige klarar att producera mest el per invånare. De svenska kärnkraftverken fungerar i en internationell jämförelse dåligt. Oförutsedda tekniska problem och sent upptäckta säkerhetsbrister har gjort att många reaktorer stått stilla under oförutsägbart långa perioder det senaste decenniet. Det har gjort att Frankrike under några år producerat mer kärnkraftel per invånare än Sverige.
Att Sverige 2016 åter når produktionstoppen beror inte heller på att kärnkraftverken i Sverige börjat gå särskilt bra. Anledningen är istället att den franska kärnkraftindustrin hamnat i sin värsta kris någonsin. Fusk med material i viktiga komponenter har gjort att flera reaktorer tvingats hållas stängda, och produktionen av el har i minskat med 30 TWh jämfört med 2015.
Den franska kärnkraftkrisen innehåller också större problem. Elproduktion med kärnreaktorer ger som bekant radioaktivt avfall – och vad man skall göra av det, hur stora skador det ska tillåtas ge kommande generationer och vad det kommer att kosta är svåra frågor i alla länder med kärnkraft.
Först underskattar man avfallskostnaderna, sedan får skattebetalarna ta hand om dem. Storbritannien har sedan flera år socialiserat en stor del av kostnaderna för avfallet eftersom det var nödvändigt för att kunna privatisera reaktorerna. Bara att ta om hand avfallsanläggningen Sellafield beräknas kosta skattebetalarna över 700 miljarder kronor. För att undvika konkurser har den tyska kärnkraftsindustrin i år fått med sig de flesta partier i förbundsdagen på att staten skall ta över ansvaret för den långsiktiga avfallshanteringen.
Samma problem finns i Frankrike där det här är en ännu mer angelägen fråga eftersom kärnkraften per invånare är större än i Tyskland eller Storbritannien. AlphaValue, ett finansanalysföretag, hävdar i en rapport i november 2016 att det franska kärnkraftbolaget EDF underskattar sina rivnings- och avfallskostnader med 500 miljarder kronor och att de aldrig kommer tjäna in de pengarna. Som vanligt hävdar bolaget att det inte är något problem. De som lovade att det inte var ett problem vill hinna gå i pension innan kostnaderna måste socialiseras.
Men störst, per innevånare, är problemet med kärnavfall i Sverige. Frågan är om den svenska industrins politiska skicklighet att skjuta problemet framåt gör att problemet blir mindre eller större när det väl ska tas på allvar.
