Samtidigt blir jag deppad då alltså, för att jag vid snart 62 års ålder fortfarande längtar efter pappsen.
När ska jag växa upp?
När ska jag sluta längta efter nån alltigenom god figur som ska komma och rädda oss ur den här soppan?
Nån sån figur kommer inte dyka upp.
För såna figurer finns inte.
Jag tar mej själv som exempel för att dölja mitt tyvärr växande förakt för folks längtan efter underkastelse. Till och med den stormande entusiasmen som förut fanns för Greta Thunberg störde mej. Jag tycker hon är en otroligt bra person, ett föredöme för mej, men det är ju för fan inte hon som ska rädda oss! Och stackars henne om hon en dag känner ”fuck this!” och tar ett flyg till Ibiza och snortar koks.
Förstår ni mitt resonemang?
Nu flockas inte politikerna längre runt Greta för att selfies med henne, nu är det Zelenskyj som gäller. När han talar inför riksdagen så tävlar riksdagsmännen i att klämma fram tårar och applådera. Utom när han pratar om att strypa gas och olja från Putin. Då är det bara V och MP som applåderar.
Gärna en symbolisk laddning pansarskott, men att ge sej på själva Putins huvudpulsåder, nej hm, harkel… och så en lång tirad från högern om att vi måste höja försvarsanslagen ännu mer.
Förresten, varför höjs nu försvarsanslagen runt om i Europa?
Rysslands militärbudget är ungefär fem procent av Natos.
Ryssland lade 62 miljarder dollar på militären 2020.
Saudiarabien och Qatar lade tillsammans 80 miljarder på sin militär – detta används som alla vet för att kriga (bomba barn) i Jemen.
Så Saudiarabien och Qatar är alltså starkare än Ryssland.
Kanske måste Sverige ha ett starkare försvar, vad vet jag.
Jag har svårt att tro nåt annat när Peter Hultqvist pratar så varmt dalmål.
Som farsan.
Men jag vet att farsan ljög ibland.
Bless his soul, anyway.
Men jag kommer inte ifrån att detta vapenskramlande framför allt handlar om symbolpolitik.
Förutom oviljan att göra nåt åt oljefinansieringen av Putins barnamördande, så är högern också väldigt tyst om en väldigt sårbar del av det svenska totalförsvaret, livsmedelsförsörjningen. Sverige hade fram till 80-talet en självförsörjningsgrad på 80-90 procent. Det tyckte dom nyliberala regeringarna, inklusive sossarna, var onödigt. Dom nya modeorden från amerikanska tankesmedjor – lean, just in time, new public management – slog igenom som ingen annanstans i Sverige. Småbönder och andra flummare ute på landsbygden fick fan ta ett produktivt jobb istället för att löjla sej med så trista saker som potatis och kossor. Och man slaktade livsmedelslagren som byggts upp efter andra världskriget.
Jag träffade en gammal militär som intresserat sej för dom här frågorna, han sa att dom enda som opponerade sej mot detta var militären, för dom tänkte lite längre än politiker och företagsledarna. Han sa också: Om hela det rullande och flytande lager av livsmedel som är på väg till livsmedelsbutikerna stoppas (ja alltså, det finns inga lager av mat nånstans i det här just In time-systemet, allting finns antingen i långtradare eller containerfartyg som snabbt kan omdirigeras till den som betalar mest) då blir det tomt på affärshyllorna i Stockholm på två-tre dar. Om folk får panik och börjar hamstra, på några timmar.
Till och med Livsmedelsverket använder ordet svält som en möjlig konsekvens vid avstängning eller krig.
Men låt oss för fan skrika oss hesa om mer vapen.
Symboler. Vapen symboliserar handlingskraft.
Potatis gör det inte.
Ukrainska forskare varnar för att kriget kan leda till ”en katastrof värre än Tjernobyl” medan Moderaterna i Sverige har just kärnkraften som sitt enda tjatiga svar på den galopperande klimatkatastrofen. Och, eftersom detta är Dagens ETC, jag behöver väl inte dra alla argument mot kärnkraft, inte detta om avfallet som strålar i 100 000 år, inte heller detta om att det är nu vi måste börja leva utan olja och då finns bara vind, sol och vatten. Och snart vätgas.
Symbolpolitik. Låtsas göra nåt åt klimatet. Fördröja verklig omställning. Obstruera havsbaserad vindkraft, nu också med argumentet att ljuden och vibrationerna från snurrorna stör fisken…
Jag tror inte fisken lyckas höra dom i dånet från dom ryska oljefartygen.
Tyvärr spelar alla partier teater, till och med dom jag har en kritisk sympati för.
Det är som om dom tror att vi är dumma barn.
Är vi det?
Politiker måste, som Zelenskyj, utstråla lugn och beslutsamhet.
Som pappa, när han blev rädd en gång, vi var i fjällen och vandrade. Vi hade gått vilse och det var tjock dimma. Han låtsades som han visste var vi var.
Men jag förstod ändå att han inte hade en aning.
Jag såg redan då igenom honom.
Trots hans mjuka dalmål.
Bless him.
Ve det folk som behöver hjältar, sa Bertolt Brecht.
