Näst partiledaren/statsministern innehar du som partisekreterare i Socialdemokraterna den viktigaste positionen. Det är du som inte bara ska hålla ordning i partiet utan även se till att den politiska debatten hela tiden hålls aktiv på olika nivåer. När enskilda riksdagsmän ställer till det ska du gripa in. Vid andra konflikter ska du sända ut ditt enkvinnekavalleri för att hitta lösningar. Ibland är diskretionen viktig, ibland öppenheten.
Senast jag träffade dig var för några år sedan. Det var i ABF-borgen på Sveavägen. Jag skulle ha ett publikt samtal tillsammans med folkbildarhövdingen och före detta kulturministern Bengt Göransson. Vi skulle tala om förhållandet mellan kunskap och bildning. Du skulle också delta i något publikt sammanhang. Just nu minns jag inte vad. Vi stannade och pratade. Vänliga ord. Jag tror också jag frågade dig om du var släkt med den begåvade men ruffliga ishockeyspelaren Andreas Jämtin. Det var du inte.
När vi skiljdes åt minns jag att jag tänkte: Carin Jämtin är bra. Hon har starka nypor och klara tankar.
Pålitlig, arbetsam, sannfärdig.
Men nu när Daniel Suhonens bok om ”Juholtaffären” kommer ut och du yttrar dig i media blir jag betänksam. För att säga det rent ut: jag är på väg att bli grovt besviken.
För några dagar sedan säger du i Aftonbladet att du inte vill kommentera Suhonens bok. Du tiger. Sedan sänder du ut en presskommissarie som i stort sett säger ingenting. Tystnad och tigande.
Du om någon borde veta att tigande i vissa situationer är detsamma som att blåneka.
Du borde också vara helt medveten om att sanningen alltid kryper fram till sist. Det lär vi oss av historien. För 97 år sedan – 1914 – sprängdes partiet under ett antal år. Det fick vi veta allt om genom media. Bara som ett exempel. Vi kommer förr eller senare att få veta vem som eventuellt har läckt interna protokoll från verkställande utskottets möte där Juholt inte var med, och som nu framstår som en hopgaddning för att avsätta honom. Om det var du eller någon annan som sammankallade mötet kommer vi också att få veta. Vem sa vad, vem gjorde vad. Sanningen spränger sig nästan alltid fri, även om det tar tid.
Därför blir ditt tigande oroande. Det är nu du som partisekreterare måste tala klartext. Om inte partiet ska skadas ännu mer. Att Stefan Löfven kan hantera sin egen trovärdighet behöver inte betyda något i detta sammanhang. Det är du som ska berätta för oss vad som egentligen hände. Vi måste också få veta hur det kommer sig att valberedningen kom fram till att Juholt var den bäste kandidaten, trots att han uppenbarligen inte var det.
I Aftonbladet påpekar Lena Melin att du nog hade som ambition under de hektiska dagarna innan Juholt tvingades avgå/säga upp sig, att tänka på partiets bästa. Den goda viljan fanns säkert även om det gick via knivar i ryggen på Juholt. En klassisk romersk konspiration, kan man tänka. Var stod du? Var stod de andra?
Just nu handlar det om att partiet måste visa upp en genomskinlighet. Vi måste få veta vad som hände i dunklet i kulisserna. Och inte minst är det du som måste tala klartext. Att tiga just nu är med ett populärt men luddigt ord ”kontraproduktivt”.
Du bör berätta som sant är, inte tiga och därmed blåneka till – ja, vad, kan man undra. Just nu är det bara sanningen som gäller.
Gör det du ska, Carin. Berätta vad som hände. Jag och många med mig vill inte bli besvikna.
Bekräfta det Suhonen skriver. Har han rätt? Om han har fel, säg emot och bevisa det.
Politikens trovärdighet står ännu en gång på spel.
