År 1900 hade drygt en miljon svenskar flytt fattigdom eller politisk och religiös förföljelse till framför allt Amerika. Sveriges nationsgränser var vidöppna, men försvinnande få ville invandra. Först 1917 infördes pass- och viseringstvång, i samband med ryska revolutionen och första världskrigets slut.
1930 blev den stora brytpunkten då Sverige gick från att vara ett utvandrarland till att bli ett invandrarland. Stramare migrationslagar i USA och visionen om folkhemmet fick tusentals utvandrade svenskar att återvända och folk från framför allt grannländerna att söka sig till Sverige. Efter andra världskriget gapade den svenska industrin efter arbetskraft och invandringen mångfaldigades.
1960 var fyra procent av befolkningen utlandsfödda och till en början fanns det ingen politik för att integrera nykomlingarna. De skulle gästarbeta i några år och återvända. Så länge utlänningarna var få och lönsamma sågs de inte som ett problem. De som stannade skulle anpassa sig i en assimilativ anda och benämndes som utlänningar. Huvudförklaringen till skillnaderna mellan svenskar och utlänningar var ras. Det sista rasbiologiska institutet i världen var verksamt ända till 1963, vid Uppsala universitet.
1990 hade nästan tolv procent utländsk bakgrund. Gästarbetarna stannade och begreppet utländsk bakgrund hade införts för att även få med deras Sverigefödda barn i statistiken.
Under 80-talet var den största invandringen flyktingar från Mellanöstern och Eritrea. Förändringen i demografi var så pass synlig att det talades om det nya Sverige. Nu fanns det så många invånare med utländsk bakgrund att en politik för att orkestrera samexistensen behövdes. Strategin övergick från assimilation till integration och ordet utlänningar byttes ut mot invandrare. Ras var inte rumsrent längre utan skillnaderna förklarades med etnicitet.
2020 hade tjugofyra procent utländsk bakgrund. Med den gamla definitionen, då det räckte med en förälder född i ett annat land, hade var tredje svensk rötter i ett annat land. Efter 90-talets ekonomiska kris och Ny demokratis framfart togs ännu ett språng. Millennieskiftet blev ett skifte i den politiska hållningen då integration byttes ut mot mångfald. Integrationsverket lades ned och mångkulturår instiftades. Men ansatsen att byta ut invandrare mot nysvensk fick aldrig fäste. Terrorattentatet mot tvillingtornen gjorde att religion började ses som skälet till skillnaderna.
Från assimilation till integration till mångfald. Från gästarbetare till utlänningar till invandrare. Från ras till etnicitet till religion. Politiken, benämningen och förklaringarna har ändrats men själva svenskheten har stått still.
På bara tre generationer har Sverige gått från att var fjärde svensk utvandrat till att var fjärde svensk idag har utländsk bakgrund. Det är en enorm omställning för ett land med lika många invånare som Lima. Den snabba förändringen i demografin får högernationalisterna att tala konspiratoriskt om ett folkutbyte och att svenskarna snart är en minoritet i sitt eget land. De vill föra tillbaka landet till du gamla Sverige då rasism, assimilation och inställningen att utlänningarna ska återvandra rådde. Det är väldigt tyst från krafterna som vill gå från du gamla till du fria Sverige. Där våra skillnader endast är våra erfarenheter, där alla kan benämna sig som svenskar utan att göra avkall på sitt ursprung, där politiken är interkulturell med jämlik interaktion mellan olika kulturer och ömsesidig förändring.
Sverige! Ditt namn som ärat flugit över jorden för din solidaritet och medmänsklighet solkas nu av de som vill att du är och blir vad du var.
