”Vilken tur” säger folk och menar inte alls det faktum att vi har varit välsignade med att kunna få så många barn. ”Turen” i det här fallet handlar tydligen om att vi har fått barn av olika kön. Ja visst, svarar jag, för tänk om jag haft oturen att föda två barn av samma kön! Tänk er besvikelsen över att ha en dotter och sen få en dotter till, vilket fruktansvärt misslyckande! 

”Då spelar det ju ingen roll vad det blir den här gången” är en annan sak jag ofta får höra. Nej men just det. För hade jag haft två pojkar sen tidigare, gift mig med en man som också hade en son och sen fått ytterligare en så vet jag ju inte vad jag skulle ha tagit mig till. 

För någon vecka sedan köpte jag en helt bedårande filt till vår bebis. Starkt cerise botten med tryck av små rådjur och lila blommor. 

”Då är det inte längre någon hemlighet vad det är för kön på barnet ni väntar!” flinar folk. Och 

”Jag ser att ni har tagit reda på könet!”

Ja det har vi gjort. Vi väntar en liten pojke. 

Hur stor betydelse har det här med kön egentligen? Och då menar jag inte bara när det gäller barn utan även oss vuxna. Hur mycket påverkar det oss vilket kön vi tillhör, och hur mycket av den påverkan är biologisk och hur mycket är miljö? 

Jag ger mig ut i de butiker där det säljs barnsaker och leksaker, bara för att kolla hur det ser ut. 

I godishyllorna är det på flera ställen skyltat med vilka barn som får äta vilket slags godis. 

Kinderägg, till exempel finns i två varianter: En med rosaskimrande omslagspapper och texten:

”Kinder, surprise for girls!”, och en inslagen i blått papper: ”Kinder, surprise for boys!”

På leksaksavdelningen finns hela hyllor reserverade: En rosamålad med skylten ”Leksaker för flickor!” i hyllorna Barbiedockor, pärlor, Pippi Långstrumpsaker och leksaksspisar. I den andra hyllan, vars skylt skriker ut ”Leksaker för pojkar!” finns bilar, actiongubbar, leksakspistoler och lego. 

Jag tycker det är fantastiskt. Ja, att tillverkarna har stenkoll på vad mitt barn vill ha för överraskning i sitt Kinderägg bara genom att titta på vilket kön hen har. Och att de förstår att flickor inte vill leka med bilar eller bygga med lego och att pojkar absolut aldrig skulle titta åt en pärlplatta eller en Pippidocka. 

När jag googlar lite hittar jag flera studier som styrker det faktum att det finns biologiska faktorer som gör att många pojkar väljer bilar framför dockor och att en majoritet av flickorna gör tvärtom. Så att det finns en biologisk del i det hela förnekar jag inte. 

Men när jag ser att leksaksspisarna är placerade bland flickleksakerna och att det på ”pojkhyllan” hänger små tv-spelsdosor blir det skrämmade uppenbart varför det ser ut som det gör i alldeles för många hem, och jag blir mer övertygad dels om att miljön formar oss redan när vi är små, och dels om att vi måste göra stora förändringar om vi någonsin ska komma någonstans med det här med jämlikhet över huvud taget.