Den enklaste vägen brukar vara att stanna i värmen, där det känns som att alla redan är. Det näst enklaste är att storma ut ur rummet (eller bara sluta logga in). Svårast är att förhålla sig till plattformarna på ett taktiskt sätt – att kanske vara aktiv i flera sammanhang parallellt, med sikte på att underlätta en kollektiv migration, bort från de platser som inte är gjorda för oss, bort från de platser som gör oss till något vi inte vill vara.

Härom veckan försökte jag sparka nytt liv i ett sådant samtal. Jag ifrågasatte varför de utmärkta vänsterpoddarna i Radio åt Alla finns på Twitter, men inte erbjuder andra platser för de viktiga samtal som poddarna sätter igång. Nu har RaÅ svarat (på Twitter) att de följer en dubbel taktik. Å ena sidan att på längre sikt sträva bort från plattformarna och vilja bygga egna digitala forum. Å andra sidan ”att vi rent pragmatiskt alltid vill befinna oss där människor finns”, vilket jag tycker låter rimligt.

Frågan är bara om just Twitter är denna plats. Varför i så fall inte satsa på Flashback eller Facebook eller någon av alla datorspelsvärldarna? Inne i plattformens glasrum uppstår lätt den optiska illusionen att ”alla” är där.

Men egentligen vill jag nu skriva om Skee Mask – technoartisten som fortsätter att golva med sin varmt oborstade ljudbild med utflykter åt ambient, jungle och dub. Skee Mask hör till de artister som har lämnat Spotify. Så jag vill dels säga att ni som är fast i glasrummet missar något.

Om du söker efter Skee Mask på Spotify hittar du inte artistens egna låtar. Däremot får du upp en produkt vid namn ”Skee Mask Radio – by Spotify”. En algoritmisk spellista med låtar av andra artister.

Även om du försöker lämna Spotify, kommer företaget alltså att stjäla ditt artistnamn och sätta det på sin egen produkt. Det är magstarkt.