Om jag hörde en man kallas för ”drama king” skulle jag exempelvis snarare tro att han gick teaterlinjen på ett estetgymnasium än att han var känd för sin bråkighet. Eller att han bar gycklarhatt och gärna citerade ”Hamlet”.
Språket är laddat med associationer och värderingar, så långt inget nytt.
Men den senaste tiden har en intressant ny förolämpning mot kvinnor tagit form bland tjejer i sociala medier: ”You're not a girls girl” - du är inte en tjejtjej.
Så hur är en sådan?
Hashtagen #girlsgirl har miljontals visningar på Tiktok, där kvinnliga profiler intygar sin tjejtillvändhet i otaliga klipp.
En ”girls girl” är någon som sätter relationer med kvinnor främst, istället för att söka och prioritera mäns uppmärksamhet. Uttrycket har seglat upp som den ultimata komplimangen för en fulländad kvinnlig vän och allierad. Ett trendigt ideal som krokar i den säljande flickigheten som blommade ut till fullo under det bubbelgumsrosa Barbie-året 2023.
Och visst är det eftersträvansvärt att försöka vara en så kallad ”medsyster” som lyfter andra kvinnor och behandlar sina tjejkompisar med respekt. Men tyvärr tog det inte lång tid innan kraven på en riktig ”girls girl” spårade ur fullständigt.
Som i ett klipp på plattformen där den självutnämnda experten Serenity Llorin förklarar hur man bör bete sig för att vara en ”girls girl”.
Hon börjar rimligt: ”Bara för att någon är en tjej betyder det inte att det är din konkurrent”.
En bra påminnelse. Det finns en ihärdig myt om att tjejer inte skulle kunna jobba ihop eller kunna ”leka tre, som författaren Johanna Wester skrivit bra om i boken ”Catfight”.
Nidbilden av den toxiska kvinnogemenskapen tilltog intressant nog extra i styrka just när kvinnor började organisera sig och söka sina rättigheter tillsammans – alltså under rösträttsrörelsen från 1880 och framåt. Sedan dess har bilden tyvärr fortsatt spridas, eftersom patriarkala krafter tjänar på att få kvinnor i grupp att framstå som splittrade.
Men när Serenity Llorins fortsätter sin kravlista kring ”How to be a girls girl” börjar det bli bli riktigt konstigt. Här ingår bland annat att man alltid måste berätta om någon har mat mellan tänderna, samt aldrig hemlighålla var man fixar sina naglar eller köper sitt smink. ”Ingen gatekeeping!!”.
Tydligen måste man också alltid vara beredd att ta vrålsnygga bilder på sina väninnor:
”Om någon ber dig att ta foton på dig. Ta BRA bilder. Och ta så många hon vill ha. Alltså. Jag tar 25 000 bilder av mina vänner om de vill, för jag vet att de kommer att göra samma sak för mig”, säger Llorin.
Wow. Sänkt ribba för kvinnohat. Är det verkligen osysterligt att inte orka ta tusentals foton på sin tjejkompis? Redan här kan man känna att begreppet ”girls girl” mer börjar likna ett kravfyllt fängelse än befrielse.
Men under Serenity Llorins och hennes likars klipp kommer ändå medhåll av hundratals tjejer: ”I’m a girls girl!!”, ”Thanks for these tips”, ”This is so important!”.
En som ser problem med ”girls girl”-idealet är Dr Kate Phelps, en sociologiprofessor vid University of Wisconsin-Madison som forskar om digital flickighet.
I en intervju i Elle påpekar hon att ”You're not a girls girl”-förolämpningen bara är en variant av uttrycket ”pick me girl”. Det blev känt monologen om så kallade cool girls i filmen ”Gone girl” (2014) och är en etikett som stinker av internaliserad misogyni.
Att en kvinna blir hånad för att hon söker manlig validering liknar Dr Kate Phelps vid en slags slutshaming.
Underförstått: Om du inte är en ”girls girl” är du automatiskt en manstillvänd svikare som svassar för killar och pissar på systerskapet. Som om det vore möjligt att vara en perfekt feminist i en patriarkal värld. Som om målet vore att alla kvinnor skulle uttrycka sin flickighet på samma stereotypa sätt.
På så sätt blir också ”girl girl”-idealet ett övervakat och stängt supersysterskap där bara en viss typ av kvinna har tillträde och där minsta snedsteg ses som Judas-beteende.
Det är exkluderande trendbaiting–feminism, svekfullt förpackad som solidaritet.
