Infarten till vår lilla gård i Uppland kantas av höga granar där ljuset aldrig riktigt kommer ner. Många som besöker oss inser inte att de räta raderna av gran beror på jordbrukspolitik. Under 1960-talet lades många gårdar ner och tidigare jordbruksmark fick antingen växa igen eller blev planterade med skog, ofta med hjälp av statliga bidrag. Granarna längs vår väg är en sådan plantage. 

Idag vet man att det inte var så lyckat. Det blev vare sig något bra timmer eller någon vidare biologisk mångfald. Samma tankebanor – att se på naturen som framtida produkter som ska omvandlas till pengar – har drabbat ljungheden, en av våra mest artrika naturtyper, som planterades igen i stor skala under 1800-talet. Nu har vi börjat förstå att även detta var ett misstag. I veckans reportage möter vi några av de naturvårdare som försöker restaurera en liten del av det tidigare landskapet. De ser på naturen med andra glasögon, och vi har mycket att lära av dem.