Listan över positiva bieffekter av de månader under pandemin jag var lyckligt lottad nog att ha ett jobb som jag helt kunde sköta hemifrån skulle kunna göras längre.
Punkterna skulle dock kunna kortas till en sammanfattande: jag blev en bättre människa.
Covids skadliga konsekvenser har det, med rätta, skrivits otaliga spaltmeter om. Likaså den psykiska ohälsa som orsakats av isolering. Men allt är inte dystert – i synnerhet inte om du är lyckligt hemmahörande i den medelklass som tilldelats rätten att jobba hemifrån.
För den gruppen har pandemin inte bara erbjudit begränsade sociala aktiviteter och tristess, utan också ett andrum i form av en radikalt förkortad arbetsvecka. Plötsligt blev stressade småbarnsföräldrar medvetna om hur mycket obetald tid som lades ner varje dag på att lydigt förflytta sig till och från jobbet. Hundratusentals svenskar stressade dagligen hem från arbetsplatsen för att hinna slappna av. Någon gång kanske vi funderade på rimligheten i detta, men ur repetition och vana föds acceptans: vi slutade fundera på hur alternativet skulle kunna se ut.
Svensken som tar kollektivtrafik till jobbet reser i snitt 52 minuter varje arbetsdag. Det innebär en restid på 260 minuter i veckan. Mer än en halv arbetsdag. Vissa av oss reser ännu mer.
Få har vågat kräva chefen på ersättning för tiden – trots att pendlingstid långt ifrån sällan läggs på att svara på mejl och planera arbetsdagen.
När arbetet nu har bevisats kunna bedrivas via länk är läget ett annat: arbetsresan blir något som inte är lika nödvändigt, som chefen enkelt kan välja eller välja bort.
Vad sägs om att ta tillfället i akt och blåsa liv i arbetstidsdiskussionerna ute på arbetsplatserna? Kanske skulle den modernt samhällsengagerade chefen, som en liten grön premie, kunna erbjuda den kollektivresande anställda möjligheten att arbeta på väg till och från jobbet, vilket massor av lydiga arbetstagare redan gör obetalt?
För en del av den kontorsarbetande medelklassen kommer pandemin föra med sig större möjligheter att förlägga arbetstiden var hen vill. Mängder är de chefer som sett en möjlighet att spara stora pengar på tajtare kontorslokaler. Moderna arbetsledare har också hajat att det inte bara är fullt möjligt att sköta möten på distans, utan att de faktiskt, med rätt tänk och smart teknik, kan bli bättre. De har insett att deras anställda inte behöver en chef hängande över axeln för att jobbet ska bli gjort. Att de allra flesta vuxna kan axla ansvaret som följer med ökad frihet.
För andra har rätten att jobba hemma varit en utopisk dröm under hela pandemin. En gigantisk grupp av svenskar utför dagligen typen av arbetsuppgifter som kräver närvaro, och vars intensitet på många håll har ökat under pandemin. Det handlar inte bara om vårdpersonal, utan stora delar av välfärdens anställda. Det vill säga de som skulle behöva en arbetstidsförkortning allra mest.
Men även i dessa sektorer går det att tänka om. För all arbetstid läggs inte på uppgifter som kräver fysisk närvaro. Långt ifrån. I dagarna släpptes siffror på att byråkratin ökar i vården. Vårdpersonal lägger idag 48 procent av sin arbetstid på administration. För en lärare kan exempelvis nära hälften av arbetstiden gå till planering och möten, uppgifter som pandemin lärt oss lika gärna kan skötas på distans. Vilket andra sektorer har lärt sig till och med kan innebära en vinst. Det handlar om att släppa kontrollen och lita på sina anställda. Fråga valfri unge, den generationen vet att relationer på nätet kan byggas lika starka som irl-diton.
Att låta en stressad förskolepedagog koppla upp sig mot ett planeringsmöte hemifrån kan rädda henne från ett sammanbrott.
En kundtjänstanställds mejl kan lika gärna besvaras på tunnelbanan som på kontoret – om hon får betalt för det.
Värdeord och strategidokument kan diskuteras i breakoutrooms likaväl som i mötesrum – om de ens behövs.
Nu kan pandemin snart vara över, spår WHO. Hur chefer stakar ut vägen för sina anställda de närmaste månaderna kommer ha enorm betydelse för framtiden. I synnerhet om vi kan enas om att människoliv bör värderas högre än kortsiktiga siffror och grafer.
Detta gäller också alla oss andra. Det kanske är dags att vi i de lokala fackklubbarna börjar ta debatter som gör verklig gör skillnad? Som diskussionen om hur många timmar av ditt liv din chef ska ta i anspråk.