Krönika: På tröskeln till katastrofen

Extremhetta och skogsbränder i västra USA, Västeuropa dränkt i skyfall, kinesiska floddalar översvämmade. Med mera. Vädret har knappast undgått någon den här sommaren. Jag vågar inte påstå att det har varit värre än det nya normala, men en tydlig förändring är att forskare nu oftare kopplar extremväder till klimatförändring. Länge var ju standardfrasen att ett enskilt oväder inte direkt kan sägas bero på ett ändrat klimat. Men på senare tid har forskningen stärkt sådana kopplingar.

Att forskare är så försiktiga kan vara frustrerande, eftersom forskningen är långsam medan behovet av politiska åtgärder på vetenskaplig grund är akut. Ett exempel är att IPCC, FN:s klimatpanel, suttit fast i en äldre, linjär syn enligt vilket klimatförändringar sker gradvis och förutsägbart. Nyare forskning om ”tipping points” – avgörande och oåterkalleliga trösklar som har stor påverkan på klimatet, som om Amazonas brinner ner och omvandlas till savann – har inte fått genomslag.

Men enligt ett läckt utkast kommer nästa års stora rapport att beakta ”tipping points”. I utkastet varnas för trösklar i klimatsystemet bortom vilka en återhämtning från en klimatkatastrof blir omöjlig: “Livet på jorden kan återhämta sig från en drastisk klimatförändring genom att utvecklas till nya arter och skapa nya ekosystem människor kan det inte”.

Det vore utmärkt och också väntat om utkastet hamnar i rapporten. Om långsamhet är en förutsättning för vetenskaplig vederhäftighet så må det vara hänt. Politikens saktfärdighet kan ändå inte skyllas på forskningen. IPCC:s första rapport kom 1990. Den hade i sig räckt för att motivera en långt radikalare klimatpolitik än dagens. 

Den här artikeln kommer från ETC nyhetsmagasin
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.