BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Kände mig som barn på nytt under semestern. Hoppade som en gräshoppa på landsvägen och skrattade så gott. Som min barndoms sommarlov när det var nyktert i min familj.

Här i Norrland, i denna lilla by jag varit under en månad, finns det också massa nyanlända. De är harmoniska nyanlända. Det syns långa vägar att folket som kommit hit mår bra. Det gjorde mig mycket glad. Många umgås till viss del med byborna. Till skillnad från i en storstad där alla nya klumpas ihop och det uppstår negativitet. En del har ordnat små arbeten eller fixar med ett och annat i den här byn som faktiskt höll på att dö. Du vet hur mindre byar dör av olika orsaker: att arbetena tar slut och ungdomar flyttar som vandringsmyror. 

De som blir kvar är ofta rika godsägare med söner och döttrar som färdas på Epatraktor som mullrar värre än en V12:a. Inga snutar i sikte. Tomma hus som förfaller. Den handlare som är kvar bör tjäna grova pengar eftersom han är ensam handlare kvar. Här behövs konkurrens och nu finns ju potential. Handlaren har fått fler kunder med de nyanlända. Och det är ju bra. Men en konkurrens skulle gynna hela byn.

Så mitt förstånd räcker inte till när det gnälls om att nyanlända som hamnar på vischan ofta beskrivs som att de är besvikna. Det finns inget bättre ställe för nyanlända än att börja i en mindre stad eller på landsbygden och sakta lära känna svensk kultur och svenskar. Alla får ju inte plats i Stockholm och det är väl inte så lämpligt att alla nyanlända hamnar på samma ställen. 

Här på landet morsar folk till okända trots att kanske inte mungipan dras så mycket uppåt till att börja med. Men skrattar man först så får man ett rungande skratt tillbaka. På byn träffas alla mer eller mindre kontinuerligt. I storstan blir det inte samma harmoni.

Landsbygden håller på att dö. Spår av gamla butiker finns överallt. Till och med en gammal hockeyrink som inte längre är hockeyrink. Den är ingenting. Vad skulle den kunna bli? Butiker har byggts om till villor. Det syns på de stora fönstren, gamla skyltfönster. De nyanlända promenerar eller cyklar omkring och mår bra. Kanske alla ännu inte har sysselsättning men de lär känna gammelsvenskarna. En hel del har fått lite extrajobb. Trädgårdsarbete, klyva ved, städa och röja. 

Så jag fick en vision. Här, på landet, skulle de nyanlända börja med allehanda verksamheter. De där enkla jobben. Den där hjälpen som de gamla, som är de enda som är kvar, så väl behöver. Och varför inte se till att det kommer upp ett stort lass gamla cyklar som de kan reparera och sedan göra affärer. De nyanlända har en förmåga som många av oss i den svenska isoleringen inte besitter. Jag har märkt att när en verksamhet dras igång hjälper alla deras vänner och släktingar till bara för att få igång företaget. Nyanlända håller i hop i familjer och vänner på ett mer humant sätt än vi gamla svenskar där barn är på ett ställe, gamla på ett och sjuka på sitt ställe. Och alla gamla som bor helt ensamt både på landet och i storstan. Här ska vi lära oss av de nyanlända. 

Verksamheter ute på landet för nyanlända är enligt mitt tycke en vettig väg att gå in i det svenska samhället och en viktig fråga att driva. Nog ska hela Sverige kunna frodas och fungera!