Och debattörer, partister, poliser, journalister och tyckare och tänkare till höger och vänster har försökt behandla och bearbeta det faktum. Att en svart höggravid mamma år 2019 blir misshandlad i tunnelbanan för att hon inte vill, kan eller hinner visa upp en biljett för 40 kronor. 

Det säger något om oss, om vårt samhälle. 

Utan att ha hela bilden klar för sig.

Utan att veta allt och utan att anklaga någon enskild så kan man, och bör man, kritisera själva händelsen.

För detta ser inte bra ut.

Och som Jessica Schedvin skrev så bra på Twitter: "Nu tar vi det igen. Att ställa sig väldigt negativ till en misshandel av en gravid kvinna i tunnelbanan är inte en vänsteråsikt. Det är en väldigt rimligt åsikt."

Men det som det kokar ner till i slutänden, och som en hel del blundar för eller undviker att prata om, är att kvinnan var svart och fick stå till svars för att hon var svart. Och en svart ska inte, och ska aldrig, tro att hon kan mopsa upp sig.

Och till dig och de som ändå försöker förklara och försvara SL-vakternas övervåld mot denna höggravida svarta mamma och hennes gråtande och skräckslagna femåriga barn: Ni hade ALDRIG accepterat att era mödrar/fruar/systrar/döttrar blev behandlade så.

Era invändningar med fraser som "min mor eller min syster hade aldrig gjort så eller försatt sig i en sån situation" klingar falskt och ihåligt i historiens politiska ekokammare.

För egentligen vill du inte och kan inte få för dig att ens sätta dig eller någon nära dig in i den höggravida svarta mammans situation. 

Var du väljer att lägga ansvaret har en politisk innebörd.

Vem du vill identifiera dig med har en politisk innebörd. 

Vem du vill försvara har en politisk resonans.

År 2019 i vårt land Sverige trycks en svart höggravid mamma ned på en bänk, med magen nedåt. Ordningsmakten trycker sedan ett knä i ryggen på henne och låter hennes femåriga gråtande barn se alltihop. 

De ber sedan den skrikande av smärta och oroliga svarta mamman med förvärkar att lugna ner sig.

Lugna ner dig. Säger den vita övermakten samtidigt som mamman skriker av skräck och lilla dottern förfärat tittar på med tårfyllda ögon fulla av hjälplöshet.

Även hon ska tydligen titta och lära sig, redan som barn…

Att som svart ska du inte mopsa upp dig.

Det är egentligen detta det handlar om.

Vår inställning till våra svarta bröder och systrar.

Och det är ingen vacker insikt.

Vi har en hel del att skämmas över och stå till svars för.

Och om du inte lärt dig av historien så försök att lära dig av din nutid för en bättre framtids skull.