På Twitter jobbar alla tyckonomer. En del är ersatta av AI, dom fortfarande levande tyckonomerna kämpar på. Men what happens on Twitter stays on Twitter.
Allt detta jävla machosignalerande nu under Ukrainakrisen.
Tacka vet jag brushanar.
Vi producerar ordmassor. Jag är nämligen också en tyckonom fick jag reda på häromdagen. Jag blev inte smickrad. Men jag förstod ju vad dom menade. Mitt jobb är att tycka en jävla massa. Min yrkesgrupp ska sitta och tycka och babbla i nån podd, vi ska reagera och rasa och provocera.
Vi ska gärna sitta och grina lite också, gärna hos Malou i TV4.
Jag skriver förtvivlat om att vi i klimatrörelsen borde hålla ihop, inte jiddra om det ska vara individuellt ansvar eller strukturförändringar som ska rädda oss. Det är både och som gäller.
Men så länge billigt brasilianskt fulkött och fulsoja säljs i våra butiker så kommer dom flesta köpa det. Så är det tyvärr. Samma med flyget – är det billigare att flyga till Rom än att ta tåget till Malmö så kommer folk flyga.
Dom flesta svenskar har inte råd att åka interrail.
Själv har jag råd med det.
Och då är det fan min plikt att ta tåget, tycker jag.
Och det är mycket mysigare.
Jag vill skriva om folk som gör nåt, på riktigt. Som Niklas som håller på att få fram ett hållbart sätt att odla fisk, på land. Afrikansk mal, i stora kar. Dom trivs i täta stim, i motsats till lax. Och käkar matavfall, också i motsats till lax. Odlad lax är av jävulen, bara så ni vet. Jag vill skriva om Johan som försörjer sej på att plocka plastskräp åt Västkuststiftelsen, så att han slipper jobba på fabriken i Stenungsund som släpper ut en massa blå plastpluppar i havet. Han plockar upp dom istället.
Men sånt läser ju ingen.
Det blir ju bara ord.
Ord är bara skit tycker jag idag. Ändå sitter jag här och skriver.
Ord döljer mer än det visar.
Partinamn till exempel. Varför heter Moderaterna Moderaterna? Moderat betyder måttlig, återhållsam. Är det nån som associerar Ulf Kristersson med dom egenskaperna? Först hette Moderaterna Allmänna Valmansförbundet, det var från början mest en kamporganisation mot allmän och lika rösträtt, kvinnors rättigheter och sånt. Man ville helt enkelt inte att kreti och pleti skulle röra till affärerna och att en massa kvinnor skulle mensa ner hela samhället. Under 30-talet splittrades rörelsen av nazismen, det fanns folk i högern på den tiden som ändå hade demokratiska reflexer, man sparkade ut nassarna och så bytte man namn igen. Nu till Högern.
Eftersom höger fick en sämre och sämre klang vartefter folk i Sverige fick bättre utbildning, pension och allmän välfärd, blev man mer och mer defensiv. Högern bromsade utvecklingen så gott man kunde, sa nej till barnbidrag, semester och allmän tjänstepension.
Då lanserade man Moderaterna, ett namn som liksom skulle signalera hallå där stopp och belägg, är det verkligen så förnuftigt detta, låt oss tänka efter.
Man låg liksom under en sten och mumlade.
Sen kröp man fram nån gång på 80-talet.
Moderat känns kanske lite fegt för ett parti som nu poserar med vapen och tuffa tag. Tycker jag.
Men ord släpar efter verkligheten.
När jag tänker efter så är dom enda partier som inte bytt namn Miljöpartiet och framförallt sossarna.
Socialdemokratin har inte behövt byta namn, dom har inte behövt backa från varken socialismen eller demokratin. Eller har dom kanske gjort det, ändå?
Ord som socialism, liberalism och framförallt demokrati kan missbrukas lite hur som helst.
Man kan ge sej på dom mänskliga rättigheterna i liberalismens namn.
Man kan kalla sej socialist och krossa fackföreningsrörelser.
Men allt det där vet ni ju.
Vi måste börja göra grejer. Snacka inte bara!
