Tanken slår mig när jag ser Adlibris nysläppta lista över de två senaste decenniernas mest sålda böcker. Här hittas alltifrån ”Onskan” av Jan Guillou (mest såld år 2000) ”Gone girl” av Gillian Flynn ( i topp 2014) och ”Hypnotisören” av Lars Kepler (2009).

Men en period sticker ut i statistiken från Nordens största nätbokhandel. Sedan 2015 har majoriteten av de mest säljande böckerna på svenska Adlibris varit självhjälpsböcker. Innan dess låg där inte enda sådan i topp. Självhjälpsböckernas dominans är häpnadsväckande.

De bästsäljande titlarna är som att titta in i svenskarnas arma själar. År efter år av lidande.

2015: ”Lär dig leva: Mindre stress - Mer närvaro” av Mats & Susan Billmark

2016: ”Ibland mår jag inte så bra” av Therése Lindgren

2017: ”Omgiven av idioter : hur man förstår dem som inte går att förstå” av Thomas Erikson

2018: ”Factfulness: tio knep som hjälper dig förstå världen” av Hans Rosling.

2019: ”Hjärnstark : hur motion och träning stärker din hjärna” av Anders Hansen.

Svenskarna är det stressade och ångestfyllda folket. Omgivna av idioter och influencers. Vår dröm: Att motionera oss till ­bättre prestanda.

Det är för sorgligt alltihop.

Jag tror inte på individuella lösningar på strukturella problem. Vi behöver inte en enda stressbibel eller ”boostande smoothie” till. Vi behöver bättre arbetsvillkor, kortare arbetsdagar, mer rättvisa löner. Vi behöver också en allmännytta som inte är plundrad av vinstoptimerande välfärdsentreprenörer. För att ta några exempel.

Men för den marknadsliberala apparaten är det förstås enklare om vi själva ser till att trimma oss till högpresterande robotmänniskor utan störande känslor och stresseksem.

En närstående jobbar på ett företag som i otaliga workshops varje år försöker få sina anställda att träna mer och äta ”antiinflammatoriskt”. För mycket på jobbet? Tryck in mer gurkmeja i truten, så kanske du slutar drömma om minskad arbetsbelastning.

Företag som dessa ger de bästsäljande böckernas författare lukrativa karriärer. Även när deras föreläsningar totalt bygger på pseudovetenskap, som Thomas Eriksson och hans ”Omgiven av idioter”.

”Därför ska du gå upp 05” berättar någon ledarskapsguru i en ”inspirerande” artikel i tidningen Chef. Jag är så trött på att vi mäter framgång i förmågan att optimera våra liv. Att en lyckad person är den som orkar allt.

Och det är fler än jag som kräks på den stressiga samtiden.

”Det är radikalt att erkänna behovet av vila” säger serietecknaren Sara Granér i DN. Hon klassar sömn som en motståndshandling och har tidigare skrivit boken ”All I Want for Christmas is planekonomi” och ”Jag vill inte dö, jag vill bara inte leverera”.

I samma tidning skrev ­Greta Schüldt nyligen en text om att vi borde prata mer om hur mysigt det är att spara och snåla för klimatet. Själv känner hon lättnad vid tanken på att slippa flyga, ­slippa hänga upp sitt värde på sina konsumtionsvanor och att slippa arbeta tills hon blir utbränd.

”Jag vill inte klättra, jag vill vila. Jag vill ha politiker som ­säger att det är önskvärt att vi som samhälle vilar. Läs en roman, gott folk, ska de säga, laga en ­gryta, gå ut i skogen. Det är inte för ditt bästa, utan för världens.”

Vi är stressade, klimatet är stressat.

Jag tror att vi är många som längtar efter vila och varandra i allt det här. Om det finns något hopp att hitta så är det faktiskt potentialen i denna växande längtan.

Tänk vad vi skulle kunna åstadkomma om vi gjorde något åt saken ihop istället för att shoppa ännu en självhjälpsbok.