Krönika: Omklädningsrumssnacket ingen skulle sakna

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

När jag själv var aktiv fotbollsspelare så förstod jag aldrig riktigt de som sade att det som de skulle sakna mest när de slutade att spela fotboll var omklädningsrummet. Och grabbarna förstås. Omklädningsrumssnacket.  

Jag tyckte redan då att det allt som oftast var en ganska tråkig och enkelriktad miljö, som luktade starkt av Axe spraydeodorant, svett och testosteron. Och visst fanns det ord och toner i omklädningsrummen som var sexistiska. Väldigt sexistiska. Ytterligare en anledning till att de sammanhangen var obehagliga. 

Vissa av oss har väldigt svårt för miljöer som är sexistiska, fyllda med testosteron och som luktar Axe. Jag är en av dem. Det underliga är att så många trivs där. Som Donald Trump, eller miljontals andra män som tycker att "locker room talk" är något som är en väldigt självklar del av livet. Att samlas ett gäng män och säga saker män emellan. Saker som inte skulle sägas utanför omklädningsrummet.

Det är som ett slags kollektivt Tourettes syndrom som massor av män bär på. Man bara måste få göra det. Man bara måste få tala om vad man tänker, tycker och känner kring kvinnors utseende på ett nedvärderande sätt i omklädningsrummet. 

Omklädningsrummet har blivit en symbol världen över för en plats där det är okej att inte behöva tänka efter eller fundera så mycket innan man säger något. En plats där man kan vara sig själv fullt ut. 

Och på något sätt hör det ihop med kritiken mot det så kallade PK-etablissemanget. Massor av människor är upprörda över att inte ens omklädningsrummen är en fredad zon längre. Var kan man egentligen vara sexistisk utan att någon ska bli arg och upprörd? Det enkla svaret är förstås ingenstans. 

I bland ringer jag och min storebror till varandra och pratar om omklädningsrummet. Även han spenderade väldigt mycket tid i omklädningsrum när vi var yngre och precis som för mig var det aldrig hans favoritplats. 

Det absurda är trots allt att vi saknar det. Mest för att det också var en plats där man landade efter fysisk aktivitet. En plats där man duschade varmt, bastade och kände sin utmattade kropp. En plats där man i bland faktiskt fick till riktigt fina samtal. Fina samtal med riktigt fina vänner. Det är så alla omklädningsrumssnack borde vara. Ingen kommer att bli sjuk eller må dåligt om de inte får vara sexistiska i ett omklädningsrum. Snarare tvärtom. Om den sexistiska jargongen försvann skulle ingen sakna den, och förhoppningsvis skulle användningen av spraydeo minska också.