Och – vilket få känner till – med hur mycket vi stöder fossil energi.

Det absurda är nämligen att svensk politik ger 26 miljarder i direkt stöd till mer fossil energi.

Och 12 miljarder till förnybart.

Det betyder att Sveriges regering satsar dubbelt så mycket på att öka fossil energianvändning än man gör på att skapa mer förnybart.

Visst är det absurt!

Det betyder att vi använder 16 timmar om dagen för att förstöra jorden och åtta timmar för att rädda den.

Gissa vem som vinner i längden?

I mina föreläsningar brukar jag också använda siffror från OECD som räknar in alla länder, de stora och värsta miljöförstörarna som USA, Tyskland, Ryssland och Kina. Då visar det sig att världen satsar 5 000 miljarder kronor varje år på att stödja mer fossil användning och bara 500 miljarder på att stödja förnybar energi.

Återigen: Nio timmar förstör vi jorden på. Den tionde låtsas vi rädda den.

Jag vet inte om man kan hitta ett bättre exempel på ett misslyckat ledarskap. Ja, möjligen de politiska ledare som förra århundradet blint ledde världen in i världskrig. Vad hade de för bortförklaring att erbjuda efteråt? Vad kommer dagens politiker att säga om tjugo år?

När man ser de här siffrorna förstår man kanske bättre varför våra riksdagsmän – trots sina höga inkomster – inte har skaffat miljöbilar och varför de självklart inte har solceller på sina tak.

Det är människor som verkligen har förstått innebörden i orden ”leva som man lär”. Kan man fatta beslut om dubbelt så mycket stöd till fossil energi som till förnybar, ja då lever man ju som man lär också i vardagen.

Självklart är det ingen som säger det här. Det finns ingen politiker som reser sig upp och kräver ”mer pengar till klimatfarlig verksamhet”. I stället kräver man billigare bensin. Eller sänkt skatt på flyg till små orter. Eller skattesänkning för dieselanvändning hos lantbrukare. Eller skattesänkning för småindustrier som eldar med olja. Eller skattesänkning för växthus med konstgödsel.

Motivet är alltid att skydda en verksamhet mot ”konkurrens”, politikens uppgift är inte att stödja något nytt och framåtsyftande, den handlar bara om att bevara det som måste göras om.

Det är rätt sorgligt att se faktiskt.

Räknar man på stöden till fossil energi och stöd till förnybart ser man en annan stor skillnad.

När biodrivmedel eller biobränsle slipper koldioxidskatt är ju inte det ett stöd egentligen. De skapar ju inga CO2-utsläpp. Det finns ingen skatt att betala, det är bara ett erkännande att den som inte skapar utsläpp, inte heller ska betala utsläppsskatt. Ungefär som det är självklart att den som inte har inkomster ska slippa betala inkomstskatt.

På samma sätt är det stora stödet till vind och annan förnybar nyproduktion dessutom inget staten betalar. Det är elcertifikat som vi alla som elkunder betalar in.

Däremot är stödet till fossil energi något som alla skattebetalare skickar till dem som använder den förstörande energin. De smutsar ner och vi får betala dubbel nota. Dels genom sänkt skatt. Dels genom att vi får städa upp utsläppen.

Det enda rimliga är så klart att den som smutsar ner ska betala för att städa upp. Inte alla andra. Och att den som inte smutsar ner inte ska betala för städningen.

Men nu är det inte så. Nu gäller ”leva som man lär”. Det vill säga riksdagsmän smutsar ner klimatet med fossilt energistöd. Och privat använder man samma smutsiga energi för att åka runt till nästa valmöte och lova en grönare framtid.

Nej, det är inte hyckleri.

Det är att vara konsekvent i sin brist på klimatpolitik.